| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAMMER, sbst.2, n.; best. klamret; pl. = (Nordberg C12 1: 860 (1740)); numera bl. i ssg KLAMMER- klam3er~.
1) (†) förhållande(t) att ansätta l. klämma åt ngn l. att ngn är svårt ansatt o. d.; besvär(ligheter); trångmål; knipa, klämma; bråk, otrevnad; jfr KLAMMERI 1. Then schogxträtte, thu säger tich haffwe så stort klamber och bekymber vdaff. DiplDal. 2: 276 (1544). Biude tich, att thu och flere wåre Fougter .. achte eder wäll, huru I medt Bönderne .. handle, Och haffwer thet minste Klamber I kunne medt them. G1R 18: 446 (1547); jfr 2. Att hans hustrv icke schulle komme j klammer effter hans dödh. UpplDomb. 3: 130 (1582). Bark Bref 2: 12 (1705). — särsk. i uttr. göra ngn klammer på ngt, framställa anspråk på ngt mot ngn. Biudendis her mett .. Anderss Gunnerson, ath han .. icke gör .. Olaff yttermere clammer eller hinder på .. Skedena epter han icke haffuer någen skell tiil gårdenn. G1R 11: 178 (1536).
2) (numera bl. ss. första led i ssg) otrevnad i förhållandet mellan olika personer, misshälligheter; ordväxling, krakel, gräl, tvist; jfr KLAMMERI 2, 3. Samma dagh bleffuue Oloff Larssonn och Jörenn bådzskier förennthe och förlichtte om dett klammer och sack, som dem haffuer wåritt emellom. SkrGbgJub. 6: 190 (1590). Som något klammer och mis för stånd oss emällan waret. VDAkt. 1706, nr 71. Jag .. undviker at hafva klammer med någon menniskia. Nordberg C12 1: XXXV (1740). Och gick altså mästa tiden bort i onyttiga klammer och ordeväxlingar. Därs. 860. (Disponenten för Uddeholms bolag har) råkat i ”klammer” med Direktionen för Carlstads Hamn- och Kanalbolag. SthmFig. 1845, s. 402.
3) (†) stoj, oväsen; gny, rabalder; äv. bildl.; jfr KLAMMERI 4. Der nogon vnderstår sig på nytt vprepetera thetta tumult oc klamber. VRP 1609, s. 201. Göra klammer och oliud mot Lag och ordning. Dalin Arg. 2: 365 (1734, 1754). Detta (dvs. att flickan skickats hem till sin fader) upväckte mycket klammer. Ekelund Fielding 648 (1765). (Sv.) Klammer, (lat.) tumultus. Ihre 1: 1071 (1769).
4) (†) förhållandet att vara l. bliva föremål för folks prat; jfr BULLER 3. G1R 23: 189 (1552). Han hade warit wti klamber oc stort roop kommen om it slemt snack oc ryckte, som Ingeborg Börge Bosons .. på för:de Frende vtkommet hade. VRP 1611, s. 240. Modren H. Karin skulle wara kommin i klammer för lijtet snatterij. VDAkt. 1652; möjl. till 1. — jfr MUN-KLAMMER.
b) måran Galium verum Lin., gulmåra, ”jungfru Marie sänghalm”. Linné Sk. 319 (1751; fr. Höganäs). Lyttkens Ogräs 32 (1885).
Spalt K 1064 band 14, 1936