| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BULLER bul4er, n. ((†) r. Cygnæus 10: 248 (1854)); best. -llret ((†) -eret c. 1580—1611); pl. (numera bl. mera tillf., förr i sht i bet. 6) =, best. -llren.
Anm. Bet. 2—6 öfvergå utan skarpa gränser i hvarandra. För nutida språkkänsla äro de i regel möjliga i den mån de kunna fattas ss. bildl. anv. af 1. I åtskilliga språkprof från ä. tid torde på grund häraf numera inläggas en annan innebörd än den som urspr. tillkommit dem.
1) motsv. BULLRA 1: (störande l. obehagligt, vanl. doft) ljud af icke alltför kort varaktighet (jfr KNALL), vanl. sådant som ändrar sig under den tid det pågår, (o)väsen, gny, stoj, larm, skrammel, (o)ljud (jfr dock a); i fråga om magen: kurrande; särsk. i förb. göra buller (i sht förr: af sig; jfr 3), åstadkomma (o)väsen osv. Buller af steg, vagnar, maskiner. Gå på tå, så du inte gör något buller! Ps. 1536, s. 91. (Några sjöfarande) hörde .. mechte storth buller och vällige stycker (dvs. kanoner) affskiutes. GR 28: 362 (1558). Sådan sup .. / Stillar magens buller och dön. Bellman 3: 201 (1790). Bullret (i föreläsningssalen) dämpas till ett sorl och så blir det tyst. VBenedictsson (1887) hos Lundegård Benedictsson 383. — jfr GATU-, VAPEN-BULLER. — särsk.
a) fys. om hvarje ljud vid hvilket ljudkällans svängningar äro olikformiga, ske i otakt (l. äro till antalet högst 16 i sekunden); motsatt: ton. Wiemer Müller Fys. 124 (1852).
b) [hithörande språkprof anslutas numera närmare till momentets grundbet., än förr sannol. varit fallet] motsv. BULLRA 1 b. Haffuet och woghen skola göra mykit buller aff sich. OPetri 2Post. 3 b (1530).
2) (numera i sht i högre stil) närmande sig l. öfvergående i bet.: larmande, oroligt lif; särsk. i uttr. världens buller; förr äfv.: förlustelser, nöjen; jfr 6 samt BULLRA 2. Nordenflycht QT 1746—47, s. 49. En liten yrhätta, som icke tycker om annat, än buller och spel. Riccoboni Catesby 19 (1761). (Johan III) ärnade (stundom) aldeles draga sig ur verldens buller. Dalin Hist. III. 2: 188 (1762). Rydberg Vap. 190 (1891).
3) motsv. BULLRA 3: uppseende, uppståndelse, (o)väsen, rabalder; särsk. i förb. göra buller (af sig), göra väsen (af sig), väcka uppseende. Denna utnämning har vållat åtskilligt buller l. kommit åtskilligt buller åstad, l. man har gjort mycket buller af denna utnämning. (Judas Iskariot) sökte efter belägligheet, ath han motte öfferantwardha .. (Jesus) them vtan buller. Luk. 22: 6 (NT 1526). (Wærn) utöfvade .. äfven i anslagsfrågor ett visst inflytande (i riksdagen), men gjorde i allmänhet föga buller af sig. Wieselgren Samt. 9 (1868, 1880). (Ankomsten af ett visst förnämt fruntimmer) gjorde stort buller i en trakt, der man icke visste af några förnämiteter. Lilljebjörn Minn. 71 (1874). Den radikala reformifvern (har) i stort sedt ej kommit annat åstad än buller och munväder. VL 1905, nr 294, s. 2.
4) i uttr. (med) buller och bång; äfv. (med) buller och brak, förr äfv. brak och buller.
a) [fsv. bullir oc bangh (MB 2: 170)] motsv. 1. Wadman Saml. 2: 128 (1835). Sedan han stängt .. (fönstret) med buller och bång (osv.). Bremer Grann. 2: 23 (1837). Lundgren MålAnt. 2: 183 (1858, 1872: med buller och brak).
b) motsv. 2. Werldsens braak och buller. Spegel ÖPar. 72 (1705). Hur man skal kunna draga sig utur alt buller och bång, och .. lefva för sig sielf i all stillhet. Oelreich 12 (1755). AB(L) 1904, nr 211, s. 2 (: med buller och brak).
c) motsv. 3. Prytz OS F 3 a (1620). Ej buller älskar jag (dvs. odalbonden) och bång, / Hvad stort sker, det sker tyst. Geijer I. 3: 186 (1811). Verd. 1884, s. 167.
5) (†) motsv. BULLRA 4: träta, gräl, dispyt, tvist, kif, split, oenighet, tvedräkt; krakel, slagsmål; jfr 6. GR 4: 224 (1527). Her är sådant buller i landet om prædestination, så at och alle skeppere disputera pro et contra. OxBr. 10: 253 (1618). Berthils buller med klockarehustrun på kyrkiowallen är remitterat til häradztinget. Murenius AV 143 (1646). Hvad buller i trakten, / Man grälar och slåss. Blanche En tr. upp 92 (1843); jfr 1. — jfr RELIGIONS-, STUDENT-BULLER.
6) (numera bl. ngn gg i historisk framställning) ofred, fejd l. orolighet(er), oro; uppror, upplopp; jfr 5. GR 2: 68 (1525). Kommer .. någet Perlemente, buller eller annat mytterij vthaf sådant, tå straffes (osv.). Därs. 16: 117 (1544). När bulleret begyntes emellom Suerige oc Danmarck. VRP 1611, s. 247. De närvarande buller i Europa. Dalin Arg. 2: 91 (1734, 1754). Efter något buller vid gränsen, inryckte Ryssarne (i Finland). Topelius Lb. 2: 309 (1875). TT 1898, B. s. 123. — jfr KRIGS-, STRIDS-, UPPRORS-, VÄSTGÖTA-BULLER.
-MAKARE. (numera bl. tillf.) person som gör buller. HSH 9: 101 (c. 1750). särsk. (†) till 6: orostiftare; anstiftare af l. deltagare i upplopp. Lind (1749; under stäncker).
Spalt B 4570 band 5, 1924