| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLARERA klare4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) sup. -ert Lind 2: 147 (1749)). vbalsbst. -ANDE, -ARE (se avledn.), -ING (se avledn.); jfr KLARATION.
1) (†) motsv. KLAR 2: klara, avklara, rena (en vätska o. d.). När tu nu haffuer klareret (akvaviten) 2 gånger. Berchelt PestOrs. H 7 a (1589). IErici Colerus 1: 303 (c. 1645).
2) (†) motsv. KLAR 5: klara (strupen). Lagmannen hostade några gånger, han tycktes ha något ovanligt behof af att klarera sin strupe. Bremer Hem. 2: 234 (1839). Lind af Hageby Minn. 207 (1860).
3) (numera ngt vard.) motsv. KLAR 9: reda ut, ”klara (ut)” (ngt); klargöra, klarlägga (ngt); förr äv. i uttr. klarera om ngt; äv. i uttr. klarera (ngt) för ngn l. sig, göra (ngt) klart för ngn l. sig; äv. med sakligt subj.: visa, giva besked om (ngt). Ett Bref .., hwilket nog schulle clarera om dehres (dvs. familjen Cruses) afkompst och Wapn. RARP 2: 183 (1635). Så må ock Expeditions-Deputation alle mörcka meningar ock ordasät klarera. 2RARP 3: 316 (1723). Klarera nu saken för honom. Boheman Alarcon TrekHatt. 135 (1900). Den första fråga man har att klarera vid planerandet af en kraftanläggning är, huru (osv.). JernkA 1908, s. 438.
4) (föga br.) motsv. KLAR 10: deklarera, tillkännagiva (ngt); yppa, visa (ngt); förr äv.: eklatera (förlovning). Vid samma tilfälle (kunde kanske) en förlofning komma at clareras. Altén Landförv. 14 (1795). Matti var icke van vid att klarera sina känslor. Ahrenberg Stockj. 48 (1892).
a) sjöt. motsv. KLAR 11 b: klara (land, en udde, en trång passage o. d.); gå klar för; runda, kringsegla; passera. (Sv.) Klarera vallen; (t.) das Ufer vorbei segeln, umsegeln. Möller (1790). Klarera land i lä. Roswall Skeppsm. 1: 193 (1803). Slupen syns redan; nu klarerar han udden. Runeberg 4: 179 (1833). Kanalen var klarerad, och man hade en hafsarm framför sig. Strindberg GötR 41 (1904).
6) motsv. KLAR 12: ordna, reda upp, avveckla (ngt); göra upp (en räkning, ett mellanhavande o. d.); betala, likvidera (en skuld o. d.); ”klara” (ngt); förr äv. utan obj., i uttr. klarera om l. för ngt (jfr b), göra upp osv. beträffande ngt, klarera med ngn, reda ut sitt mellanhavande med ngn, göra upp med ngn, betala ngn. Klarera sina affärer, sin hyra. De Räckenskaper som migh att clarera betrodde äre. CivInstr. 32 (1618). Stiernman Com. 1: 711 (1619). Daniel Wellamsson blef ”arresterat .. eij för wijka stadhen, ähn han medh stadzfougden clarerat hafwer”. BtÅboH I. 7: 83 (1635). Chemmen (som blivit beskylld för stöld) sade det wara om Gäldsaker, för hwilket han har clarerat. RARP V. 1: 241 (1654). (Konungen fordrade att Danzig skulle) Clarera en gammal fordran, som Sverje hade hos dem på 400000 Riksdaler. Nordberg C12 1: 370 (1740). Denna konflikt .. kommer att klareras under bibehållande af full enighet mellan stormakterna. GHT 1895, nr 281, s. 2. Östergren (1930). — särsk.
a) (†) med personobj.: göra upp med (ngn), betala (ngn). ConsAcAboP 1: 87 (1643). Pengar .. at Clarera folket med. TörngrenMål. 259 (1802).
b) (†) övergående i bet.: redovisa (för förvaltning o. d.); äv. tr.: redovisa för (ngt). RP 2: 216 (1632). (Att några adelsmän) vptoge, öfwersågo, och Clarerade Secret: Johann Larssons Vpbörd och Vttgifft. RARP 3: 367 (1644). At de i tid clarera för de medel, som de under händer hafwa. LMil. 1: 51 (1680). VDR 1701, Verif. 222.
c) (tillf.) refl.: ordna l. reda upp sina affärer l. sin ekonomiska ställning o. d. Ännu har jag inte klarerat mig, så att jag kan kosta på mig lektionerna. Hallström VilsnF 41 (1894).
d) (†) bildl.: sona (en syndaskuld o. d.). För än, vår synda-giäld kan giäldas och klareras. Brenner Pijn. 48 (1727).
7) (numera ngt vard.) motsv. KLAR 12 a: göra färdig l. klar (se d. o. 12 a); ställa om (ngt); lyckligt genomföra l. uträtta (ngt), undanstöka (ngt); reda sig med (ngn l. ngt); lyckligt genomgå l. passera (ngt) l. övervinna (ett hinder l. en svårighet o. d.) l. undgå (en fara o. d.); äv.: hjälpa (ngn ur ngt o. d.); jfr KLARA, v. I 8 c. Den saken är inte så lätt att klarera. Loenbom Stenbock 4: 125 (1765); möjl. till 6. Så fort pojken blifvit klarerad, så ge vi oss båda ut att söka reda på fadren. Trolle Duvall 2: 278 (1875). Den spricka (i en av Sarjeks jöklar), vid hvilken vi nu stå helt rådvilla, klarera vi dock omsider. TurÅ 1895, s. 154. Hvad navigeringen beträffar voro väl de värsta farorna lyckligen klarerade. IllMilRevy 1898, s. 101. Nerman hade klarerat straffrätten. Lindqvist Stud. 191 (1906). Hoen .. och båda tapparna synas och klareras. VästmFmÅ 15: 42 (1925). — särsk. (numera knappast br.) refl.: reda sig, ”klara” sig; rädda sig (från l. ur ngt; förr äv.: fria sig (i en rättssak o. d.). Sändes aff rätten Clemet Anderson och Jören släät till Karin Hindrichz dotter at bidia henne Clarera sigh i frå den saaken. EkenäsDomb. 1: 224 (1658). Jeronimus .. hade hunnit klarera sig ur björnbärsbuskarne. Adelsköld Äfv. 75 (1892).
8) [eg. specialanv. av 6] i fråga om erläggande av tull- l. hamnavgifter o. d.
a) (†) i allm.: erlägga (tullavgifter); äv. abs. (ngn gg refl.) l. i uttr. klarera på l. i tullen o. d., erlägga vederbörliga tullavgifter; äv.: erlägga tull för, förtulla (ngt); stundom svårt att skilja från b. Stiernman Com. 2: 93 (1637). Pehlingz tullen, hvarest Borgo, Wekelax och andre å landet boende sin tull clarera. BtHforsH 3: 107 (1683). Clarera .. (dvs.) förtulla en vara. Zettersten AnmMynt 157 (1771). Klarera på tullen. Widegren (1788). Skepparen (hade) med jollen varit upp och klarerat sig vid tullkammaren. Bladh (o. Hornstedt) 34 (1799).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (i fackspr., i sht sjöt. o. handel.) i fråga om fartyg: erlägga vederbörliga tull- o. hamnavgifter m. m. för (ett fartyg), gm (företeende av vissa deklarationer m. m. o.) erläggande av föreskrivna avgifter göra (ett fartyg) klart för lossning l. avsegling; äv. i uttr. klarera tullen; förr äv. i uttr. klarera för (ett fartyg); äv. abs.; äv. med fartyget ss. subj. Alle Skeppare (skola) ther til holdne warda, at the theras Bohmpenningar på Frachtkammaren affläggia, enär the för sine Skepp clarera. SthmStadsord. 1: 56 (1637). Methoden til förtullandet ock skieppens clarerande. 2RA 1: 136 (1720). De öfriga österbottniska städernas hemkommande fartyg skulle inlöpa till Gamla Karleby och der klarera tullen. Odhner G3 1: 336 (1885). Finska fartyg .. brukade (förut) klarera i Eckerö. Hembygden(Hfors) 1910, s. 11. Lang FinlSjör. 99 (1932). — jfr IN-, TULL-, UT-KLARERA. — särsk.
α) (förr) i uttr. klarera Sundet, erlägga vederbörliga (tull)avgifter för passagen gm Öresund. Weste (1807). Dalin (1852).
β) (numera knappast br.) sjöt. o. handel. med obj. betecknande fartygets befälhavare: göra färdig till avsegling; avfärda, expediera. Clarera .. (dvs.) affärda en skeppare. Zettersten AnmMynt 157 (1771). Weste (1807). Jungberg (1873).
2) (i fackspr., i sht sjöt. o. handel.) till 8: person som värkställer klarering av fartyg; äv. elliptiskt för: skeppsklarerare. Auerbach (1909). DN(A) 1929, nr 190, s. 9. jfr SKEPPS-KLARERARE. —
1) (†) till 1: klarning, rening (destillation); konkret: klarad (destillerad) vätska. Broman Glys. 3: 128 (c. 1730; konkret).
2) (†) till 4: redogörelse (för ngt), berättelse (om ngt); äv. konkret, om handling innehållande redogörelse l. redovisning o. d. Murenius AV 221 (1651). Därs. 494 (1661; konkret).
3) till 6: ordnande (av ngt); uppgörelse. Stiernman Com. 3: 856 (1671). Nya bevillningar till den lybska gäldens klarering. SvSpörsm. 7: 19 (1893).
4) till 8.
b) (i fackspr., i sht sjöt. o. handel.) till 8 b. Jungberg (1873). Lang FinlSjör. 1: 299 (1890). Klarering för kustfart. Ramsten o. Stenfelt (1917). SFS 1923, s. 254.
-rätt, r. l. m. rätt att in- l. utklarera (fartyg). Björkman (1889). BtRiksdP 1900, 7Hufvudtit. s. 54. Lang FinlSjör. 77 (1932).
Spalt K 1126 band 14, 1936