| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLASSICITET klas1isite4t, r.; best. -en.
1) egenskapen att oavsett växlande smak o. moderiktningar behålla ett beständigt värde, egenskapen att vara mönstergill; (beständig) mönstergiltighet; särsk. i fråga om litteratur; jfr KLASSISK 1. Munch FsvFnoSpr. 3 (1849). Den äkta classiciteten, den må repræsenteras af en Aeschylus eller en Shakespeare, .. en Horatius eller en Goethe, .. en Homerus eller en Dante, den förfaller icke, den blir icke förlegad. 1NordUnivT I. 2: 109 (1855). De dramatiska verk som nått klassicitetens höjd. Bauck 1MusH 219 (1862). SvUppslB (1933). — särsk. (numera knappast br.) i fråga om språk: mönstergiltighet l. fullkomlighet i fråga om (grammatisk) struktur. Atterbom Minn. 376 (1818). Den strängt uppfostrade Isländskan, med en klassicitet, som man aldrig funnit i F(orn) Svenskan. Rydqvist SSL 4: 190 (1868).
2) sammanfattande benämning på den antika odlingen l. bildningen (l. studiet därav); (studiet av) klassisk kultur; klassisk bildning. Wallin Rel. 4: 274 (1837). 1NordUnivT I. 2: 90 (1855). Både den nya och den gamla tidens män vände sig mot Madvig, såsom klassicitetens store målsman. Cavallin (o. Lysander) 57 (1887). Klassicitet och germanism. Heidenstam (1898; boktitel). Studiet af den grekiska och latinska klassiciteten. PedT 1902, s. 265. SvD(A) 1932, nr 82, s. 7.
3) egenskap l. strävan att vara klassisk (se d. o. 4); särsk. i fråga om konst l. litteratur: smakriktning som hyllar l. efterbildar klassiska mönster (o. sålunda eftersträvar monumentalitet, klarhet, enkelhet osv. i uppfattning o. formgivning); äv. i fråga om framställningssätt, stil o. d.; jfr KLASSISK 4. Atterbom i Phosph. 1810, s. 105. BrefNSkolH 259 (1811). Det (måste) .. vara den prosaiske författarens mål, så snart han söker classicitet i sin styl, att gifva .. den hela coloriten af ett bildadt samtalsspråk. SvLitTidn. 1821, sp. 171. Å rådhuset i Nürnberg, som började byggas år 1616 .., visar sig renässansen i strängare klassicitet. Upmark Lübke 536 (1872). Klassiciteten är på retur hos de unga, det är en form av vildvuxen romantik, som i första rummet präglar den generations insats i dikt och konst, som just nu har anspråk att vara modern. SvD(A) 1932, nr 42, s. 6.
Spalt K 1154 band 14, 1936