Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINGRA, v.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) klingra; liksom d. klingre av t. dial. klingern, avledn. av klingen (se KLINGA, v.)]
(†) klinga, tona. (De) hörde .. klockår att klingra. Visb. 2: 234 (c. 1600).

 

Spalt K 1233 band 14, 1936

Webbansvarig