Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOSS klos4, ngn gg klωs4, äv. (i bet. 1 b vanl.) KLOTS klot4s, ngn gg klωt4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -or Rålamb 10: 41 (1691)).
Ordformer
(kloss (klosz, klåss, klåsz) 1691 osv. klots (klodtss, klotts, klotz, klåts) c. 1700 (: klotzar, pl.) osv. klusz 1691 (: kluszarna, pl. best.))
Etymologi
[liksom d. klods av t. klotz, m. (i ä. t. äv. n.), av mht. kloz, m. o. n., motsv. feng. clot(t), klump, eng. clot, av germ. klutta-, till det svaga stadiet av en ieur. rot gleu, vilken betecknar ngt rundat l. klotformigt o. d. (jfr KLO, sbst.1, KLOT, sbst.1). Anm. Formen kloss beror väl väsentligen på assimilation ts > ss. Dock föreligger i denna form i viss utsträckning möjl. äv. t. kloss, klump, klimp, koka (se KLOT, sbst.1). — Jfr KLOSSA, v., KLOSSIG]
1) stock, block (se d. o. 1, 3), klabb; utom i ssgr numera bl. om massivt, kort o. tjockt, oftast för visst ändamål bearbetat stycke av trä, stundom äv. av annat fast material; särsk. om dylikt stycke som avpassats o. formats för att (särsk. i olika tekniska inrättningar, byggnader, fartyg o. d.) tjäna ss. underlag l. stöd l. fäste l. förstärkning l. skydd o. d. Tiokka kloszar lagda under klysen. Rålamb 10: 31 (1691). Klossar och sträfvor för Ankarnes fastsurrande. PH 6: 4192 (1756). Kompressorn (i stopp- och häminrättningen till en kanon) hvilar på 3 klotsar, af hvilka hvar och en är fäst på en af de trenne mellankalfvarne. De Ron o. Virgin I. 1—3: 98 (1886). Veden befrias från barken, sågas i små klotsar, som åter klyfvas i tunna blad. Hirsch LbGarfv. 38 (1898). Numera användas (ss. borstar i elektrisk induktionsapparat) .. mest klotsar af kol, stundom med metallinblandning. 2NF 7: 261 (1907). Den nye ägaren spikade upp klotsar åt svalorna (att därpå bygga sina bon). Larsson i By LantlH 122 (1925). — jfr AXEL-, BACKS-, BELÄGGNINGS-, BOM-, BROMS-, BÅT-, DISTANS-, GLID-, GRUND-, MARSCH-, MAST-, PRESS-, SKOT-, STYR-, TRÄ-, TVÄR-, ÅRTULLS-KLOSS m. fl. — särsk.
a) byggkloss; äv. bildl. Gellerstedt GVis. 187 (1900; bildl.). Bygglåda m(ed) klotsar av trä. NKKatal. 1916—17, s. 140.
b) ritkloss. Normalpl. 1878, s. 30. Den tid då man själf satt och tecknade efter ”klotsar”. Nyblom Österut 131 (1908).
c) (förr) med. stycke av trä, användt vid spjälkning o. förbindande av benbrott. TLäk. 1833, s. 316. SamlFörfArméen 5: 635 (1856).
2) i överförd anv.
a) om föremål som gm sin klumpighet l. oformlighet o. d. erinrar om en kloss. Bort, stumma klotzar, bort. Rosenfeldt Vitt. 168 (c. 1700; om avgudabilder). I alla vinklar mellan dalarna resa sig sådana klotsar af hårdt packadt löst material af finaste stoft, sand och grus i skiftande lager. Hedin Transhim. 3: 367 (1912). Vad är det för klossar och klumpiga don? SvD(A) 1934, nr 216, s. 8 (om kristallpjäser).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (vard.) nedsättande benämning på person med mer l. mindre klumpig o. oformlig, i sht kort o. tjock kropp; äv. bildl., dels om person med tröga o. klumpiga rörelser l. stelt l. mindre belevat uppträdande; dels om person med trög fattningsförmåga; klump; tölp; dumbom; jfr KLOSSA, sbst. Dalin (1852). Jag (har) varit en kloss, en dumbom, ett kräk. Essén Doll. 62 (1917). Pojken är väl inte så barnslig, så att han låter den där klossen sticka ihjäl sig. Sjöberg Kvart. 656 (1924).
Ssgr (till 1): KLOSS-BROMS, r. l. m. tekn. broms i vilken rörelsemotståndet åstadkommes gm en (l. flera) bromskloss(ar) som tryckes (tryckas) mot det föremål vars rörelse skall hejdas. NF 2: 1164 (1878). 3NF 4: 7 (1925). —
-BRÅKA, r. l. f. (förr) om visst slags linbråka. För bråkningen betjänade man sig af .. en klossbråka. .. Nedre delen bestod af tre uppåtriktade träkanter ibland tandade som en såg. Mot de två mellanrummen mellan dessa tre kanter, svarade i själfva handtaget två nedåtriktade sågblad likaledes af trä. Norlind AllmogL 230 (1912). —
-BRÄDA l. -BRÄDE. (i fackspr.) till inlägg i papperspress använd, grov planka l. bräda; jfr -PLANKA, PRESS-KLOSS. Ambrosiani DokumPprsbr. 370 (1923). —
-LIMNING. (mindre br.) snick. fastlimning av mindre skivor vid en sarg medelst rätvinkliga klossar. SlöjdBl. 1888, nr 6, s. 2. HbPedSnick. 168 (1890). —
-LÄPP. sjöt. vanl. på relingen anbragt träkloss med urtagning vari en förhalningstross l. förtöjning lägges; jfr KIP, LÄPP. (Sv.) Klossläpp, (eng.) Knotche. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
(1 b) -LÄRA, r. l. f. (i sht förr, i fackspr.) läran om klossritning. Hedberg Zorn 17 (1923). —
-PLANKA, r. l. f. (i fackspr., mindre br.) = -BRÄDA. Ambrosiani DokumPprsbr. 370 (1923). —
-PRESS. [jfr t. klotzpresse] bokb. vid förgyllning av bokrygg använd press bestående av två triangelformiga träklossar som medelst två spindlar pressas emot varandra. Thon o. Kirsch 2 (1856). Key Amatörbokb. 11 (1929). —
(1 b) -RITNING. (i fackspr.) frihandsteckning med användande av enstaka l. sammanställda ritklossar ss. modell (brukad i teckningsundervisningen i sht i syfte att skärpa blicken för perspektivet). NDA 1861, nr 205, s. 2. Pauli Ungd. 6 (1925). —
-STOL. (i fackspr., mindre br.) stol l. ställning på vilken klossbrädorna placeras, när de borttagas ur papperspressen. Ambrosiani DokumPprsbr. 196 (i handl. fr. 1788). —
-UPPSATS~02. särsk.: uppsats av bygg- l. ritklossar. BtRiksdP 1899, 8Hufvudtit. s. 233. —
-VIRKE. [jfr d. klodstræ, t. klotzholz] (mindre br.) skogsv. virke som utgöres av avsågade o. avkvistade, tjocka trädstammar. SPF 1859, s. 535.

 

Spalt K 1340 band 14, 1936

Webbansvarig