Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUDDRIG klud3rig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(kluddrig 1749. kludrig 1749 (: kludrikt, n. sg.))
Etymologi
[jfr d. kludret; bildat till KLUDDRA o. KLUDDER, sbst.2]
(i vissa trakter, vard.) ”kluddig”. — särsk.
1) = KLUDDIG 2; jfr KLUDDER, sbst.2 2, KLUDDRA 2. Theras uthlåtande .. hvilket iag .. har then ähran in originali öfversända, ehuru kludrikt thet och är. VDAkt. 1749, nr 88.
2) = KLUDDIG 4. Kluddrigt arbete eller bygnad. Lind (1749; under geschmier).

 

Spalt K 1389 band 14, 1936

Webbansvarig