Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNABB knab4 l. KNABBE knab3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(knabb 1702—1749 (: tjur-knabb). knabbe 1893. knabben, sg. best. 1928 osv. knabbar, pl. 1744 osv.)
Etymologi
[sv. dial. knabb, pinne, klabb, knabbe, knubb, klabb, liten undersätsig karl. tjock oxe l. tjur, motsv. nor. knabb(e), knöl, rund topp, välvuxen, kraftig karl, fär. knabbi, knöl, eng. dial. knab, topp; besläktat med KNAVE, KNAPE, sbst.2, KNAPP, sbst., o. KNÄVEL, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) knubb, klabb; äv.: knöl l. ojämnhet på trädstam o. d. (Björnen) trefvade sig ned från gren till gren i kronan och sen på knabbarna utför stammen. Berg Sjöf. 112 (1910). Suneson GGrund 81 (1926).
2) bärgknalle. JernkA 1869, s. 275 (1702). Utom desse, förut nemnde större fiell, äro .. 2ne små knabbar Rautevare och Graupiniönäs. Renbeteskomm. 1907, 2: 12 (1744). NorrbHembSkr. 1: V (1928).
3) om (ung, tjock) tjur; i ssgn TJUR-KNABB.

 

Spalt K 1529 band 14, 1936

Webbansvarig