Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAP kna4p, sbst.1, äv. (i bet. 2, i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i Finl.) KNAPE kna3–pe2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. KNAPA, r. l. f.; best. -an; förr äv. (i bet. 1) KNAPPEN, m. best.
Ordformer
(knap 1796 osv. knapa, nom. 1749. knape 1749—1929. knapar, pl. 1765 osv. knappen, sg. best. c. 1540)
Etymologi
[fsv. knaper, träkloss l. bom (för dörr), sv. dial. knap, knape, knapp, knappe, liten pinne l. plugg (för byttlock m. m.), klinka på dörr m. m., motsv. d. knabe, nor. dial. knape, pinne l. plugg (för byttlock m. m.), trävred för dörr, nt. knape, holl. knaap, dubb l. knagg för beläggning av tågändar; av germ. knapa(n)-, en sidoform till germ. knaƀan- (se KNAVE) o. knabban (se KNABB)]
avlång o. mer l. mindre platt träkloss l. träbit tjänande olika praktiska syften, pinne, knagg. — särsk.
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) vridbar liten träkloss använd som låsinrättning till dörr l. lock o. d.; äv. om (lös l. skjutbar) pinne l. tapp o. d. varmed dörr hålles stängd. (Magnus Ladulås) befalte bondhanom göra knappen för ladhuna at fää och annan booskap icke skulle gåå ther in. OPetri Kr. 94 (c. 1540). Till stängsel för dörrarna nytjades (i början av 1800-t.) trälås .., men för det mesta en knape. Stolt Minn. 12 (1879).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) avlångt o. platt trästycke med mer l. mindre spetsig(a) ända(r) avsett att tjänstgöra som fäste för tågändar; särsk. [jfr motsv. anv. i holl.] sjöt. om dylikt trästycke (ävensom, senare: T-format järn) fastsatt på ett fartygs däck, reling l. rundhult o. avsett för beläggning av smäckrare tågändar; jfr KRYSSHULT. Dalman 30 (1765). Kring knaparne styfspända skoten man slog. Ling As. 350 (1833). ArbetsbeskrNyByggnUBLd 11 (1902; om träkloss på flaggstång för fastgörande av flagglina). Större knap kallas krysshult. 3NF 11: 891 (1929). — jfr BELÄGGNINGS-, BÄND-KNAP.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) från ett föremål utskjutande pinne l. tapp l. dubb l. knagg o. d. avsedd att hänga ngt på l. att utgöra fäste för ngt l. att (i mekanism o. d.) gripa in i ngt annat l. förhindra ngts rörelse o. d. Chapman Dimens. C 3 b (1796). En del af, eller hela löparen (på en pålkran är försedd) med knapar, så att arbetarne kunna komma upp till alla ställen af kranen. Rothstein Byggn. 343 (1857). Bakändarne af dessa (rull-)sparrar äro försedda med .. handtag .., och främre ändarne med hvar sin uppstående knap. Hazelius Bef. 212 (1864). Rälen .. kan röra sig i längdriktningen ända intill den på underläggsplattan (i skenskarven) fästa knapen. TT 1892, s. 170. — jfr STYRHJULS-KNAP.

 

Spalt K 1549 band 14, 1936

Webbansvarig