| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
1) om dovt l. brummande ljud; numera bl. med anslutning till 2. Det knot, som Knorrhanen, Trigla .. låter höra, är intet något mål, utan förorsakas af vädret, som han klämmer ur sig. SvSaml. 4: 126 (1765). Och menskoslägter / Och verk och dagar, / Som böljor, hvälfva sig för min fot, / Tills sista böljan der lagt sitt knot. Wallin Vitt. 1: 47 (1839).
2) tillkännagivande av missnöje; hot, ”morrande”; äv. konkretare. Verelius 176 (1681). Ej hielper motstånd eller hot, / Du måste följa utan knot. Envallsson Kung. 32 (1784). Ofta fick .. (Gustav Vasa) förspörja knot och missnöje öfver den nya läran. Fryxell Ber. 3: 83 (1828). Då förvandlades det dolda knotet till handling, då kom den Engelbrektska resningen. HOHHildebrand i 3SAH 12: 99 (1897). Hallström Händ. 81 (1927). — (†) Då glömmer bonden allt det knot han burit / För spärrad handel, för det dyra salt. Böttiger 1: 204 (1834, 1856).
Spalt K 1661 band 14, 1936