| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOKARD kωka4rd, äv. ko- l. kå-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
oftast i nationalfärgerna (nationalfärgen) tillvärkad bandrosett l. knapp o. d., vanl. använd ss. igenkänningstecken l. ss. märke på huvudbonad; numera nästan bl. om dylikt rundt märke bestående av en med tyg överklädd knapp omgiven av ett l. flera (i varv lagda) rynkade l. veckade band; jfr BAND-ROS. Studentmössa, gymnasistmössa med blågul kokard. FörordnUtrVar. 1734, s. A 2 b. En välklädd Man, med Cocard .. och Gallon på Hatten. Ekelund Fielding 541 (1765). En fattig Fändrick i arméen, som intet har mera än cocarden och värjan. Kexél 1: 52 (1776); jfr slutet. Siden-tygs Skjärp .. brukas mäst med en stor Cocard eller Bandros, med två eller fyra lyckor, af den storlek, att hela Cocarden, midt öfver längs efter skjörtet, är en half aln. UnderrManskläd. A 4 b (1778). Omkring 1767 började .. (gymnasisterna) sätta en liten Cocard på (hår-)piskan och kläda den med sidenband. Ödmann Hågk. 76 (c. 1805; uppl. 1918). Kokard .. till hatt .. af gult siden, att anbringas å hattbrättets vänstra sida under kronorna. ArmRulla 1912, s. 322. — jfr BAND-, FRIHETS-, HALM-, MILITÄR-, NATIONAL-, OFFICERS-KOKARD. — särsk. (†) om kokard ss. symbol för militärståndet l. viss militär grad. Men, min Capten! om aldrig annat / Bordt qväfva et så lågt begär (som att skriva vers), / Ni dock bordt finna hur förbannadt / Cocarden emot Pennan svär. Kellgren 2: 238 (c. 1783). Sparre Sjökad. 507 (1850).
Spalt K 1818 band 14, 1936