Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOMMANDIT, r.
Ordformer
(förr äv. skrivet comm-. -dit 1806—1930 (: kommanditbolag). -dite 1831—1885)
Etymologi
[jfr t. kommandite, eng. commandite; av fr. commandite, avledn. av ä. fr. command, fri disposition över ngt, vbalsbst. till commander (se KOMMENDERA)]
om olika slag av handelsföretag grundade på avtal mellan en l. flera personer som tillskjutit (ngn del av) rörelsekapitalet o. en l. flera andra personer som sköta rörelsen; särsk. om kommanditbolag; numera blott ss. första led i ssgr. Herndahl LbHand. 67 (1806). Jungberg (1873). Walter SvEngHandelskorr. 89 (1903).
Ssgr (handel. o. jur.): KOMMANDIT- kom1andi3t~ -BOLAG~02 l. ~20. handelsbolag i vilket en l. flera bolagsmän förbehållit sig att endast med ett visst begränsat belopp ansvara för bolagets förbindelser. Schrevelius CivR 2: 604 (1847). —
-DELÄGARE~0200. bolagsman i ett kommanditbolag vilken gjort förbehåll om begränsad ansvarighet i fråga om bolagets förbindelser, kommanditär; motsatt: komplementär. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 55, s. 2. —
-FOND. till ett kommanditbolag hörande fond bestående av det kapital som insatts av kommanditdelägarna. BtRiksdP 1903, I. 1: nr 67 a, s. 90. —
-HANDEL. särsk. (†): handel som drives på ngn bestämd plats för en l. flera personers räkning av därtill beordrad person; äv. om filial av ett affärsföretag. Altén Buesching 89 (1831). Smedman Kont. 7: 17 (1874). —
-LOTT. bolagslott vars ägare endast ansvarar med det inbetalda beloppet. SFS 1874, nr 44, s. 2. —
-LOTT-ÄGARE. kommanditdelägare. SFS 1874, nr 44, s. 2.
Avledn. (handel. o. jur.): KOMMANDITÄR, m.||ig. [jfr t. kommanditär, eng. commanditaire; av fr. commanditaire]
1) (†) person som för ngns räkning driver ett handelsföretag; jfr KOMMANDIT-HANDEL. Herndahl LbHand. 67 (1806).
2) kommanditdelägare. Nordström Cred. 121 (1853). Hernberg Rättsh. 566 (1922).

 

Spalt K 1986 band 14, 1936

Webbansvarig