| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMMENDERING kom1ände4riŋ l. -en-, i Sveal. äv. -e3riŋ2 (commende´ring Weste), r. l. f.; förr äv. KOMMENDERNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till KOMMENDERA.
a) (order som trupp l. enskild man erhåller om fullgörande av) visst tjänsteuppdrag av mer l. mindre tillfällig art; förhållande(t) att för viss tjänstgöring skickas till en plats l. att för viss tid vara beordrad att fullgöra sin tjänstgöring på särskild plats l. på särskilt sätt; jfr KOMMANDO 1 a. Delachapelle ExBook 2 (1669). Kommenderingar äro af 2:ne slag, nemligen: till beväpnad tjenstgöring, .. samt till obeväpnad tjenstgöring eller alla handräckningar m. fl. TjReglArm. 1858, 2: 172. (Stellan) hade åter .. fått en kommendering till Norrland. Siwertz Sel. 2: 38 (1920). Böök Lejon 175 (1935).
b) till viss tjänstgöring (av mera tillfällig art) beordrad l. detacherad trupp; jfr KOMMANDO 3 a. KKD 3: 122 (1703). Vakter och Commenderingar, tagas af alla Besättningarne. ReglArméenFl. 1788, s. 69. TjReglArm. 1889, s. 332.
2) i sht mil. till KOMMENDERA II 2 b: handling(en) att kommendera (utsäga l. utropa kommandoord). Då (dvs. i början av seklet) fanns kläm i befäl och kommendering. Ossiannilsson Sång 57 (1925). — särsk. (†) konkretare: gm kommandoord utdelad befallning, kommando. (Soldat bör vara) Flijtig och läresam til at .. beholla uti minnet, huru alla commenderingar exequeras och effterkommas. Söderman ExBook 180 (1679). Grundell AnlArtill. 1: 50 (c. 1695).
-ORT. ort där trupp l. enskild man beordrats att fullgöra sin tjänstgöring l. ett visst tjänsteuppdrag. SFS 1842, nr 32, s. 24. Därs. 1894, Bih. nr 15, s. 1. —
-RULLA, r. l. f. rulla (vid kompani, bataljon, regemente) i vilken fullgjorda kommenderingar antecknas; jfr KOMMENDER-RULLA, KOMMENDÖRRULLA. SFS 1838, nr 16, s. 10. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 287 (1879). —
-TID. tid under vilken trupp l. enskild man har (haft) kommendering. PH 5: 2956 (1750). TjReglArm. 1889, s. 409. —
-TILLÄGG~02 l. ~20. (förr) avlöningstillägg som vid de värvade trupperna tillkom underbefäl l. manskap för tjänstgöring i högre grad än den de innehade. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 165 (1879). IllMilRevy 1903, s. 4.
Spalt K 1995 band 14, 1937