| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPENSERA kom1pänse4ra l. -pen-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOMPENSATION; KOMPENSATOR (se avledn.).
1) uppväga (ngt gm ngt annat), ersätta; äv. (jur., föga br.): kvitta; äv.: hålla (ngn) skadeslös (för en förlust o. d.), godtgöra. At min K(äre) B(roder) sin långlige absens medh sådanne gode tijender compenserandes varder. OxBr. 10: 127 (1636). Man höll (vid riksdagarna 1738 o. 1741) före, att en inskränkning i helgdagarnas antal skulle kompenseras genom ett frommare firande av de övriga. Nilsson FestdVard. 174 (1925). Frågan om en lönereglering för statstjänstemännen, av vilka flertalet .. långtifrån kompenserats för penningvärdets fall. SvD(A) 1929, nr 184, s. 10.
2) (i fackspr.) i fråga om apparat o. d.: upphäva l. i möjligaste mån förminska (ngt som skadligt påvärkar en apparats rätta funktion), utjämna; i sht dels i fråga om temperaturens invärkan på pändelns gång l. på spiralen i ett ur, dels i fråga om järns invärkan på magnet; äv. med avs. på apparat l. del därav: bygga l. anordna på sådant sätt att nödig kompensation vinnes. Man väntar att .. (kronometrarnas) mechanism skall compensera verkan af en ökad eller minskad varme på fjedrarnes spänstighet. VetAH 1815, s. 145. Ett fickur .. med .. kompenserad oro. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 57. Kompensering och deviering af kompasserna. Hägg Flottan 72 (1904).
3) (i fackspr.) med avs. på funktion hos viss apparat o. d.: utjämna (gm att undanröja avvikelser från det normala o. d.). Man må .. icke tro att alla ur, som äro försedda med uppskuren balans kompensera .. gången. Ericsson Ur. 275 (1897). Kompensering af spänningen (i den elektriska strömmen). TT 1900, M. s. 43.
4) fysiol. o. med. utjämna (värkningen av) en abnormitet o. d. Kompenserat hjärtfel. Kompenserande hypertrofi. Wretlind Läk. 6: 107 (1898). 3NF 9: 1133 (1928).
5) (mindre br.) övergående i bet.: komplettera. Öhrvall Smaks. 32 (1889). Näringarne synas på ett lyckligt sätt kompensera hvarandra inom .. (Österrike-Ungerns) gränser. Kjellén Storm. 1: 67 (1905).
KOMPENSATOR, r. l. m. tekn. till 2, 3: apparat l. anordning som åstadkommer viss kompensation l. utjämning. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 39. SvUppslB (1933). —
KOMPENSATORISK, adj. som utgör l. avser att åstadkomma kompensation. Hygiea 1859, s. 287 (till 4). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 562 (till 1). Wide MedGymn. 235 (1902; till 4).
Spalt K 2043 band 14, 1937