Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPOST kompos4t, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
i sht landt. o. trädg.
1) blandning av avfallsprodukter, ss. löv, ogräs, köksavfall m. m., vilken upplägges i högar för att kemiskt sönderdelas o. sedan användas ss. gödselmedel. EconA 1808, mars s. 77. Utom av sandjorden gynnas tobaksodlingen (på Saxtorpsandområdet) av tillgång på tång och kompost för gödsling. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 17. — jfr BEN-, ÅKER-KOMPOST.
2) hop l. hög av kompost (i bet. 1). EconA 1807, dec. s. 33. Komposten .. kan tänkas lagd på två sätt, antingen delvis i eller helt ofvan jorden. Abelin MTr. 34 (1902).
-GÖDSLA, -ing. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. Starkt kompostgödslad jord. Juhlin-Dannfelt 325 (1886). —
(1, 2) -JORD. = KOMPOST 1; förr äv.: jord som legat i kompost, i kompost inblandad jord. HbTrädg. 1: 92 (1872). Till kompostjord duger dyjord, dikesjord, grästorf m. m. TLandtm. 1900, s. 189. Genom jäsningen (av kompostgödsel) bildas näringsrik kompostjord. 3NF 11: 1056 (1929). —
Spalt K 2062 band 14, 1937