Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPOTT kompot4, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet.: olika slag av kompott) -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet comp-. -ot 1825—1884. -ote 1845—1871. -ott 1837 osv. -otte 1690—1832. -otter, pl. 1837 osv.)
Etymologi
[jfr t. kompott; av fr. compote, fem. av ffr. compost (se KOMPOST)]
1) kok. frukt (se FRUKT, sbst.1 2) som med relativt obetydlig tillsats av socker kokats på sådant sätt att de särskilda frukterna i största möjliga mån förblivit hela; särsk. om maträtt bestående av på detta sätt inkokt frukt. Compotte af Äplen. Rålamb 14: 141 (1690; i rubrik). Compotter, Sylter och Syltgeléer. SvKock. 153 (1837). Blandad kompott. Består af väl upplagd kokt frukt på skål. PrHb. 2: 288 (1887). Högstedt KokB 581 (1920). — jfr APELSIN-, APRIKOS-, BLÅBÄRS-, FRUKT-, HALLON-, KÖRSBÄRS-, ÄPPLE-KOMPOTT m. fl.
2) i bildl. anv. av 1: hopblandad massa, blandning, ”röra”. Schleiermachers dunkla ”känsla” .. som blott, tycker jag, är en slags compott af hvarjehanda andliga ingredienser hoprörda. Bremer Brev 3: 78 (1847). GHT 1934, nr 117, s. 11.
Ssgr (till 1; kok.): KOMPOTT-BURK. för förvaring av kompott. BoupptVäxjö 1890. Högstedt KokB 583 (1920). —
-SKED. använd vid servering av kompott. BoupptVäxjö 1900. —
-SKÅL. för uppläggning o. servering av kompott. Seitz Glas. 128 (cit. fr. 1853).

 

Spalt K 2063 band 14, 1937

Webbansvarig