Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMTUR komtɯ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(comptor 1558. komtur (co-, -th-) 1845 osv. cumptor 1563. cumpttwr 1561)
Etymologi
[av t. komtur, av mht. kumtūr, kumtiur, kommentiur, komme(n)tūr, komedūr, commendūr, av ffr. commendeor (fr. commandeur), av mlat. commendator, avledn. av lat. commendare (se KOMMENDERA). — Jfr KOMMENDÖR]
hist. inom det medeltida andliga ordensväsendet: person som innehade o. förde befälet på ett gods l. slott tillhörande en andlig riddarorden o. som tillika var styresman över ett kringliggande större område. BtFinlH 3: 418 (1558). SvUppslB 28: 694 (1936).

 

Spalt K 2069 band 14, 1937

Webbansvarig