Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFIRMAND kon1firman4d, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konfirmand; av lat. confirmandus, gerundivum till confirmare (se KONFIRMERA)]
gosse l. flicka som beredes till sin första nattvardsgång. Andersson (1857). En skara, klädd i hvitt, af unga konfirmander. Wirsén Fur. 73 (1896).
Ssgr: KONFIRMAND-BIBEL. —
-LÄRARE. SvFlicksk. 36 (1888). —
-SKOLA, r. l. f. —
-UNDERVISNING~0020. Cavallin Herdam. 1: 206 (1854).

 

Spalt K 2100 band 14, 1937

Webbansvarig