| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORONA korå3na2 l. 040, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
ljusfenomen som i form av en krans l. krets uppträder på himlavalvet (i sht omkring himlakropp); äv. i överförd anv. o. mer l. mindre oeg. l. bildl. (se d o. e).
a) astr. den ljusa, pärlemorskiftande strålkrans som under total solförmörkelse synes omsluta den mörka månskivan (o. som utgör det yttersta skiktet i solens atmosfär). Lindhagen Astr. 453 (1860). Bergstrand Astr. 103 (1925).
b) meteor. färgad ring l. krans omkring solen l. månen (l. annan himlakropp). NF 3: 569 (1879). Carell o. Edelstam 50 (1916). Månen var .. på kvällen omgiven av en ovanligt praktfull brunröd krans eller s. k. korona. SvD(A) 1934, nr 257, s. 22.
d) fys. i överförd anv.: lysande joniseringsområde som till följd av urladdningar uppstår kring ledningar med mycket högspänd ström; äv. om ifrågavarande urladdningsfenomen. 2NF 31: 46 (1920). BonnierKL 12: 220 (1928).
e) mer l. mindre oeg. l. bildl.: ljuskrets, strålkrets. Klippösilhuetterna .. (få) en flimrande korona i pärlgrått och guld. Frosterus Jord. 116 (1930).
(a) -STRÅLE. astr. i sht i pl.
Spalt K 2453 band 14, 1937