| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORREKTIV kor3äk~ti2v, äv. -ek~, l. 40~1, l. (ss. sbst. vanl.) 104 (kårräckti´v Dalin), adj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; pl. = l. -er.
(med prägel av fackspråk)
I. adj. motsv. KORRIGERA 1, 4: som har egenskapen l. förmågan l. som tjänar l. åsyftar att rätta till l. ställa till rätta det som är felaktigt l. att åstadkomma en förbättring; korrigerande. Weste FörslSAOB (1823). Hämnd är den gamla germaniska criminalrättens correctiva princip. Nordström Samh. 2: 227 (1840). Korrektiva straff. Nyblæus Straffr. 21 (1852). Korrektiv .. gymnastik. Haglund HållnRörOrg. 1: 139 (1924).
II. sbst.
1) om ngt som rättar till l. justerar ngt l. varefter ngt (l. man) bör rätta sig; rättelsemedel; rättesnöre; stundom närmande sig l. övergående i bet.: ngt som motvärkar l. mildrar l. motväger l. upphäver ngt, motvikt. Korrektiv mot, äv. för l. på l. till, förr äv. av (ngt); jfr KORRIGERA 1. Något slags correctif af .. Konungars höga rättigheter. AdP 1789, s. 404. Mot denna inre brist (på konstnärssjälvständighet), eger .. (Tegnér) ej .. något correctif i en utbildad och grundlig philosophisk Disciplin. Hammarsköld SvVitt. 2: 232 (1819). Bildligheten, åskådligheten blir ett nödvändigt korrektiv mot abstraktionens torrhet. Wrangel Dikten 211 (1912). En nyskriven konstitution saknar de behövliga korrektiven till ett renodlat folkstyre. DN(A) 1934, nr 321, s. 2.
2) (numera knappast br.) om ngt (i sht bestraffningsmedel) som förbättrar, förbättringsmedel, bestraffning(smedel); jfr KORRIGERA 4. Weste FörslSAOB (1823). Frey 1843, s. 416. De korrektiv, hvilka uppställts mot lagöfverträdelserna. VL 1908, nr 26, s. 2.
Spalt K 2465 band 14, 1937