Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOSTA kos3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[fsv. kosta, pröva, sätta på prov, anstränga, ”fresta på”, anstränga sig, motsv. fsax. o. fht. kostōn, pröva, anstränga (varav mnt., mht. o. t. kosten, smakande pröva, smaka), feng. costian, pröva, mönstra; avledn. av KOST, sbst.1 Av den nuvarande språkkänslan anslutes verbet till KOSTA, v.2]
1) sätta krafterna på prov, anstränga, taga krafterna i anspråk, ”fresta på”, besvära, kännas svårt l. tungt; utom i a o. särsk. förb. numera bl. (föga br.) i förb. med mycket l. ingenting l. föga l. litet o. d.; förr äv. opers. Thet kostar och måste wara stark been som skola bära goda dagar. Balck Es. 119 (1603). Thet kostar myckit at öfwerwinna och försaka sigh sielff. Muræus Arndt 2: 195 (1648). I Gudar! skulle det ej kosta hennes hjerta, / Att söndras från en hand, som varit Yngves rätt! Leopold 1: 35 (1790, 1814). Det kostar henne (dvs. friherrinnan) ingenting att nedlåta sig i slägtförtroenden med .. gouvernanten. Almqvist AmH 1: 26 (1840). (Om ägarna av Ekö) sades, att ett ord kostade dem mer än en rundlig allmosa. Rydberg Sing. 5 (1894). — särsk.
a) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i uttr. kostar veta l. säga o. d., det är svårt att veta l. säga o. d. ”Hvilken rår om dig (dvs. ”gråryggen”) då?” ”Kostar säga det så noga ..”. Högberg Vred. 2: 65 (1906). Dens. Frib. 272 (1910). Koch Timmerd. 43 (1913).
b) anstränga sig, krysta; anträffat bl. i ssgn KOST-VÄRKAR.
2) (†) smakande pröva, smaka. SpråckOrdb. Y 6 a (1703).
Särsk. förb. (till 1): KOSTA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ. jfr PÅKOSTA.
1) hårdt anstränga (en persons l. ett djurs) krafter, utsätta (ngt) för stark påfrestning, ”fresta på”, ”pressa”; ofta utan obj.: vara ansträngande l. prövande l. ”pressande” l. mödosam, ”ta på krafterna”; vanl. med infinitiv ss. eg. subj.; ngn gg opers. Det kostar på att cykla upp för backen. Svart G1 147 (1561). Thet kostar på benen at rijdha staff. SvOrds. C 3 b (1604) [fsv. thz kostar been at ridha aa staaff]. Brenner Dikt. 2: 83 (1725; opers.). Hvad den skogs vägen, som var 18 mihl lång, kostade på folck och Creatur. Nordberg C12 1: 869 (1740). Nordström Amer. 147 (1923).
2) (†) opers.: det är l. blir l. känns ekonomiskt betungande, det ”frestar på” i ekonomiskt avseende. Rudbeckius KonReg. 201 (1615). (Borgmästaren) tror inthet att det schall så mychitt kosta på, hvadh skatterne vijdhkommer. RP 14: 261 (1650). LAHT 1897, s. 78 (c. 1760).
3) taga (ngns) själskrafter i anspråk, kräva självövervinnelse l. självbehärskning av (ngn), smärta (ngn); ofta utan obj.: falla sig svårt, kännas svårt l. tungt l. motbjudande l. bittert; stundom i uttr. kosta på för ngn; vanl. med infinitiv ss. eg. subj., ngn gg opers. Lagerström Bunyan 2: 173 (1727). Ödmiuka sit högmod (osv.) .. Detta kostar på för menniskan. Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). Det kostar så rysligt på mig, när du lider. Michaelson Ungk. 140 (1892). Han åtnjuter så stora sympatier att det kostar på att gå emot honom. DN(A) 1931, nr 41, s. 3.
Ssg (till 1 b): KOST-VÄRKAR, pl. (†) om med krystning förbundna förlossningsvärkar, ”krystvärkar”. Hoorn OmnipotMirab. 68 (1709). Dens. Siphra 29 (1715).
Avledn. (till 1): KOSTIG, adj. (-ig 1555. -ug 1555) (†) ansträngande, mödosam, påkostande. LPetri 1Post. L 2 a (1555). Ändoch .. (Kristus’) wägh är trång, och wil wara kostugt och mödhosamt ther på wandra, så (osv.). Dens. 4Post. 5 b.

 

Spalt K 2564 band 14, 1937

Webbansvarig