Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOST, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Dähnert (1784: Ankost)); best. o. pl. se ANNKOST, FARKOST.
Etymologi
[fsv. koster, val, villkor m. m., motsv. ä. d. kost, villkor, redskap, isl. kostr, val, tillfälle m. m., got. kustus, prövning, fsax. o. fht. kust, val m. m., vbalsbst. på det svaga rotstadiet till germ. keusan, välja (se KESA, v.1, TJUSA). — Jfr KOR, sbst.3, KORA, KOSTA, v.1]
1) (†) val. Nödhen är eenda kost (dvs. då man tvingas, har man blott ett val). Grubb 599 (1665) [fsv. nödh är iw enga koster]; jfr Broman Glys. 3: 118 (c. 1730).
2) (†) levnadsförhållanden, belägenhet. (Kung Erik sade till kung Rolf:) eder tycker ondt att tola hunger och hårdan kost. Verelius Gothr. 106 (1664; isl. orig.: hardrietti).
3) medel, redskap; i ssgrna ANNKOST, FARKOST.

 

Spalt K 2558 band 14, 1937

Webbansvarig