Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOV l. KÅV, n.; best. -et (ko´fvet (med) öp(pet) o Weste).
Ordformer
(kof 1763—1807. kåf c. 1730—1807)
Etymologi
[sv. dial. kov, kåv, kåva, kvävning, hosta, andtäppa, lungsot; jfr fnor. kóf, kvóf, rök, ånga, nor. kōv, rägn- l. snöby, uppdämning; sammanhörande med KVAV, sbst.; jfr KOVEN, KOVNA, ävensom fsv. kova, kväva]
(†) kvävning; andnöd, andtäppa; i sht i best. form. Swedberg Ordab. (c. 1730). Weste (1807; anfört ss. ”populärt” o. ss. landskapsord). — jfr BRÖST-KOV.

 

Spalt K 2585 band 14, 1937

Webbansvarig