| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRYSSA krys3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING o. -NING (se KRYSSNING, sbst.2); -ARE (se d. o.); jfr KRYSS, sbst.2
1) sjöt. vid motvind segla i sicksack upp emot vinden omväxlande på styrbords o. babords halsar. Kryssa emot vind och storm. Weste FörslSAOB (1823). Vi kryssade och gjorde slag af två och tre qvart mil, utan att vinna särdeles. Runeberg 4: 150 (1832). En snipa kryssar / i vida kretsar till stan med laxar. Fröding Eftersk. 1: 80 (c. 1890, 1910). (Gotlandssnipan) är lättrodd och seglar ganska väl, ehuru den ej med framgång kan kryssa mot hård sjö. Hägg Segel 120 (1935). De hade vinden mot sig och måste ligga och kryssa. Hellström Storm 63 (1935). — särsk. refl., med bestämning betecknande färdriktning l. väglängd o. d. Vi kunde ej kryssa oss längre än till Porto Pin. (Bladh o.) Hornstedt 164 (1785). (Briggen Galathea) säges ha varit det enda fartyg som kryssat sig västvart ut genom Gibraltar sund. Hägg Segel 64 (1935).
2) segla utan bestämd kurs fram o. tillbaka inom ett visst område; särsk. i fråga om krigsfartyg som avpatrullera ett visst område (för spaning, vakttjänst, blockad, kapning o. d.). Kryssa under, utanför en kust. HB 3: 232 (1644). Hans Kongl. Maij:t befalte, at iag åfwanbe(mäl)te twenne Skeep skulle låta Creutza emillan Stewen och Falsterboo. HSH 31: 341 (1662). (Danska kapare) började kreutsa utan för Ystad. Loenbom Stenbock 2: 185 (1758). Ryska kapare roade sig att kryssa vid kusten (av Bohuslän). Carlén Skuggsp. 1: 101 (1861, 1865). Redan vid 19 års ålder kryssade .. (amiral Fisher) i Kinesiska sjön som löjtnant .. på skeppet Coromandel. Hagberg VärldB 156 (1927). — särsk.
a) (†) tr., med obj. betecknande farvattnet o. d. där kryssningen försiggår. RP 10: 533 (1644). Någre skepp .., som kunde kreutza fahrvattnet emillan Skiärgården och Gottland. HSH 2: 126 (1657).
b) (†) i uttr. kryssa på (en fiende o. d.), företaga kryssningar mot (ngn). Grefwen aff Aguelar har fått Ordres at löpa vth medh 4. Fregater til at .. Creutza på Algierske Siöröfwarne. OSPT 1687, nr 32, s. 6. SvMerc. 3: 1289 (1758).
3) i oeg. l. bildl. anv.: röra sig i sicksack l. hit o. dit (i oregelbundna banor); fara hit o. dit; äv.: kretsa (omkring ngn l. ngt); numera i sht med anslutning till 1. HB 3: 171 (1688). Känner hon den Officeraren, som kryssade ikring henne på gatan? Envallsson Skom. 11 (1785). I sjelfva verket kryssade .. (K. V. von Düben) försigtigt mellan partierna. NF 4: 27 (1880). Skalden Wennerbom från fattighuset / kommer raglande — butelj i hand / — kryssar varligt öfver gångens sand. Fröding NDikt. 67 (1894). Solnedg. 2: 331 (1911; bildl.). — särsk.
a) (†) tr. Den ena (dryckesbrodern) går rätt fram, den andra gatan krysser. Rosenfeldt Vitt. 238 (c. 1680).
b) (i sht i vitter stil) om flygande varelse o. d.: sväva hit o. dit, kretsa. Hör .. / .. myggan, kryssande kring buskens stilla topp. LBÄ 25—26: 7 (1799). Sedan kryssade de (dvs. vildgässen) över skäret hela morgonen. Lagerlöf Holg. 2: 227 (1907).
KRYSSA FRAM10 4.
1) till 1; särsk. refl., till 1 slutet. Vi måste .. med et ständigt motväder krytsa oss fram genom Engelska hafvet til Brest. MKähler (1753) hos Linné Bref I. 8: 133. Melin Dikt. 1: 118 (1888).
2) till 3; äv. refl. med bestämning betecknande riktning o. d. Han kryssade sig fram mellan borden. 2SAH 59: 129 (1882; bildl.). Janzon Prop. 2: 103 (1908). —
KRYSSA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. särsk. till 3. Sylvius Curtius 625 (1682). 2SAH 2: 355 (1802; bildl.). —
1) till 1; äv. refl. MKähler (1753) hos Linné Bref I. 8: 133. (Det) fordras flere dagar till att kryssa upp mot passad-vinden. BeskrSHelena 7 (1815). Engström Äfv. 9 (1908).
2) till 3; äv. refl. Ett .. vanligt sätt att krångla sig uppför backar (på cykel) är att följa hästarnes exempel och kryssa sig upp. Östberg Vel. 70 (1894). —
KRYSSA UT10 4. äv. refl.
1) till 1. Fryxell Ber. 4: 165 (1830). Kryssa sig ut med vinden stick i stäf. Oxenstierna Vanderdecken 153 (1865). Månsson Rättf. 1: 197 (1916).
2) (numera föga br.) sjömil. fart som hålles under kryssning (i bet. 2), marschfart. 2NF 33: 1103 (1922). Därs. 36: 1244 (1924). —
(2) -FÄRD. kryssning, kryssningsfärd; äv. bildl. Stiernstolpe Arndt 1: 67 (1807; bildl.). SDS 1904, nr 100, s. 1. —
Spalt K 3025 band 15, 1938