Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRÅTSA, v. vbalsbst. -AN (se avledn.).
Ordformer
(kråssa)
Etymologi
[jfr mnt. kratzen, krassen, wedderkratzen, tvistande säga emot (se KRATSA). — Jfr KRÅTS, sbst.2]
(†) tvista, gräla; i uttr. kiva och kråtsa. LPetri DialMess. 59 b (1542).
Avledn.: KRÅTSAN, f. (†) oenighet, tvist, gräl. Syr. 25: 30 (1536).

 

Spalt K 3047 band 15, 1938

Webbansvarig