Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVESTIONERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. q-. -ess- 1815. -est- 1769—1911. -æst- 1695—1848)
Etymologi
[efter t. quästionieren l. fr. questionner, till t. quästion resp. fr. question (se KVESTION)]
(†) fråga, spörja, tillfråga; utfråga; äv.: göra till föremål för spörsmål l. debatt. Doch lykväll qvæstionerades här vijd om sådant bör så passera. HärnösDP 1695, s. 346. Han började .. kvestionera mig om mitt land och annat. Wallin Bref 113 (1847). Auerbach (1911).

 

Spalt K 3389 band 15, 1938

Webbansvarig