| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVESTOR kväs4tor, m.; best. -n; pl. -er kvästω4rer l. kves-. Anm. I ä. tid förekommer ordet äv. med lat. böjning. Thyselius HdlLärov. 2: 43 (1637).
1) (i Rom under antiken) benämning på vissa ämbetsmän med huvudsaklig uppgift att handhava den ekonomiska förvaltningen (urspr. äv. åklagare i brottmål). Bliberg Hist. 136 (1735). Eberhardt AllmH 2: 357 (1768). NoK 112: 90 (1931).
2) (utom i fråga om ä. förh. numera bl. i Finl. o. i fråga om utländska förh.) ämbetsman som förestår en vetenskaplig institutions (särsk. ett universitets) ekonomiska förvaltning; akademiräntmästare. Thyselius HdlLärov. 2: 44 (1637). 2NF (1911).
Spalt K 3389 band 15, 1938