Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVETTA, v.; jfr KVETT.
Ordformer
(qu-)
Etymologi
[trol. sidoform till sv. dial. krätta, isl. kretta, knysta, uppkommen under inflytande av ljudbetecknande verb börjande med kv-]
(†) giva ett ljud ifrån sig, knysta. Man dånar bort af wärk, men utan til at quetta. Brenner Dikt. 1: 176 (1709, 1713).

 

Spalt K 3390 band 15, 1938

Webbansvarig