Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÅLGÅRD kå3l~gå2rd, i vissa trakter äv. KALLGÅRD kal3~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er G1R 16: 480 (1544), SkrGbgJub. 6: 90 (1588)).
Ordformer
(ka(a)l- 1524 (: kaalgaardz tompt)—1544. kall- 1918. kol- 1528—1723. koll- 1605. kå(å)l- 1540 osv. kåll- 1560—1662. -gaard 1524 (: kaalgaardz tompt). -gard(h) 1528—1707. -gord 1550—1587. -gål 1623—1807. -går 1592. -gård(h) 1540 osv. -gårdt 1587)
Etymologi
[fsv. kalgarþer; jfr (ä.) d. kaalgaard, isl. kálgarðr, t. kohlgarten. Formen kal(l)- har utvecklats i dial. där huvudaccenten legat på senare ssgsleden (varvid den långa vokalen förkortats)]
(numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) (inhägnat) jordstycke där kål odlas; äv. (o. förr vanl.) allmännare, med inbegrepp av: köksträdgård. JönkTb. 117 (1528). Stiäl någor frucht ur trägård, humblegård, rofvogård, eller kålgård, ärter, bönor, ållon (osv., så ..). MB 40: 5 (Lag 1734). PKalm (1742) hos Linné Bref I. 8: 2. SvTrädgK 1: 10 (1930). — särsk.
a) till äldre stadstomt (förr) hörande område avsett för plantering av kål. Kålgården Litt. H N:o 14 (i Jönköping). PT 1906, nr 289 B, s. 1. Därs. 1912, nr 91 B, s. 1 (i Jönköping).
b) [jfr ordspr. sätta bocken till trädgårdsmästare] (mindre br.) bildl., i sådana uttr. som släppa geten i kålgården l. dyl., för att uttrycka det olämpliga i ngn åtgärd l. dyl. Lind (1749). Weste FörslSAOB (1823).
c) (i arkaiserande stil) i uttr. Guds kålgård, se GUD II 3 b; vår Herres kålgård, ”Guds kålgård”. Oterdahl RödH 104 (1907).
Ssgr: A (†): KÅLGÅRD-KVINNA. jfr KÅLGÅRDS-FOLK samt KÅL-KVINNA. KlädkamRSthm 1560 D, s. 66 a.
B: (a) KÅLGÅRDS-AVGIFT~02 l. ~20. (i fråga om ä. förh. i städer) kam. avgift för område där en kålgård är anlagd. Forssell Hist. II. 1: 83 (c. 1871, 1875; i fråga om förh. på 1500-talet). Herlitz Stadsförv. 1830 206 (1924). —
-BJÄD. (†) kålsäng. VDAkt. 1667, nr 396. —
-FOLK. (†) tjänstefolk för skötsel av kålgård; jfr -PARTI. KlädkamRSthm 1578 B, s. 94 a. Därs. 1579 B, s. 83 a. —
-JORD. (i sht förr) Alm(Ld) 1781, s. 44. Nyström SvGeogr. 201 (1895). —
-LAND. (i sht förr; se dock nedan) ”land” i kålgård. KrigVAT 1857, s. 603. särsk. (fullt br.) kam. = KÅLGÅRD a. PT 1898, nr 285, s. 1 (i Torshälla). Därs. 1907, nr 48, s. 4 (i Torshälla). —
(a) -LEGA, f. (†) jfr -AVGIFT. HH XI. 1: 63 (1530). SkaraStiftJordeb. 37 (1540). —
-MÄSTARE. (förr) person som hade uppsikt över skötseln av en (l. flera) kålgård(ar). Wollimhaus Ind. (1652). Meurman (1846). —
-PARTI. (†) = -FOLK? KlädkamRSthm 1578 C, s. 4 b. —
-PERSON. (†) jfr -FOLK. KlädkamRSthm 1582 D, s. 4 b. —
-PLATS. (förr) jordstycke användt ss. kålgård; kålgårdstomt. SkrGbgJub. 6: 267 (1592). VRP 12/2 1723. —
(a) -PÄNNINGAR, pl. (†) jfr -AVGIFT. Almquist CivLokalförv. 3: 180 (i handl. fr. 1544). RP 16: 167 (1655). —
-RUM. [fsv. kalgards rum] (†) jfr -PLATS. G1R 23: 343 (1552). —
-SÄNG. (i sht förr) jfr -LAND. VDAkt. 1715, nr 65. —
(jfr a) -TOMT. [fsv. kalgards tompt] (förr) mindre område i stad, avsett till kålgård. OPetri Tb. 20 (1524; uppl. 1929). Widmark Helsingl. 1: 367 (1860; efter handl. fr. 1601). —
-VAKTARE. (förr) KlädkamRSthm 1555 H, s. 278 b.

 

Spalt K 3581 band 15, 1939

Webbansvarig