Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÄMNÄR ɟäm3~nä2r l. ~næ2r, stundom käm3~, äv. 04 (tjä`mmnä´r Dalin), m.; best. -en, äv. -n; pl. -er040, stundom 3~20; äv. (i sht ss. första ssgsled) KÄMNER ɟäm4ner, stundom käm4-, m.; best. -n; förr äv. KÄMMENÄR, m.; best. -en l. -n; pl. -er l. -ar; förr äv. KÄMMENERE l. KÄMNARE l. KÄMNERE l. KÄMNÄRARE, m.; best. -en; pl. =.
1) (†) till en furstes närmaste omgivning hörande hovtjänare av lägre l. högre rang, kammartjänare, kammarherre. Fryxell Ber. 2: 67 (1826).
2) (förr) ämbetsman med uppgift att handhava vissa göromål inom en stads rättsskipning o. förvaltning, i sht att slita smärre tvister o. döma i vissa brottmål, i äldre tid äv. att uppbära o. redovisa stadens inkomster; ledamot av (bisittare i) en kämnärsrätt. SthmSkotteb. 3: 168 (1521). Kiemenärene äge svara till saköres penninger, tomptöres penninger, husseleges penninger. Almquist CivLokalförv. 3: 157 (i handl. fr. 1540). RB 1: 3 (Lag 1734). VästmFmÅ 16: 122 (1926). — jfr PRIMARIE-KÄMNÄR.
-RÄKENSKAP. (-renskap) (†) redovisning för förvaltningen av kämnärsämbetet. SthmSkotteb. 3: 301 (1521). —
-RÄTT, -STUGA, se C.
B (†): KÄMNÄRE-ASK, r. l. m. för förvaring av kämnärernas handlingar o. d.; jfr ASK, sbst.2 OPetri Tb. 91 (1525; uppl. 1929). Därs. 195 (1527). —
-DÖME, -ED, -KAMMARE, -RÄTT, -STUGA, se C. —
-DÖME. (kämnäre- 1534—1551 (: kæmænær[e] dömett). kämnärs- 1546) (†) kämnärs ämbete l. ämbetsutövning. JönkTb. 127 (1534). 2SthmTb. 2: 120 (1551). —
-ED. (kämnäre- 1546 (: kæmænær[e] eedh)—1577. kämnärs- 1633 osv.) ed som kämnär hade att avlägga vid tillträdandet av sitt ämbete. 2SthmTb. 1: 180 (1546). —
-KAMMARE, r. l. m. (kämnär- 1629—1688. kämnäre- 1635. kämnärs- 1624 osv.) rum för kämnärsrättens sammanträden; ofta ss. beteckning för kämnärsrätten. BtÅboH I. 2: 41 (1624; om rummet). Hvad som i Stockholm hörer til någotdera af Stadsens Collegier, det får ey dragas vnder Ciemners-Cammaren. Arnell Stadsl. 626 (1730). —
-PRESES. (kämnär- 1912. kämnärs- 1730 osv.) preses (ordförande) i en kämnärsrätt. Henel 1729 185 (1730). SvRiksd. I. 5: 254 (1934). —
-RÄTT, r. l. m. (kämnär- 1633—1891. kämnäre- 1654—1667. kämnärs- 1663 osv.) underdomstol med kämnärer ss. ledamöter (bisittare), vilken i äldre tid utgjorde den första (lägsta) rättsinstansen i Sverges städer; avskaffad 1849. SthmStadsord. 1: 101 (1654). Wijd kiämnerrätten uptagas och afdömas alla gäld- och skuldsaker .. därtil mäd om slagsmåhl, skälsord och lönskeläger. FörarbSvLag 4: 453 (1688). Herlitz Stadsförv. 1830 344 (1924). jfr (†): Madz Zachariesson blef förordnet nu till att .. bekläde Kemmenär Rätt. BtÅboH I. 6: 51 (1633). —
-STUGA, förr äv. -STUVA. (kämnär- 1619—1693. kämnäre- 1619—1654. kämnärs- 1642 osv.) jfr -KAMMARE. AOxenstierna 1: 297 (1619; om rummet). The som .. appellera ifrån Cembnerstughun. SthmStadsord. 1: 88 (1641). Levander Brottsl. 131 (1933). —
Spalt K 3628 band 15, 1939