Publicerad 1939   Lämna synpunkter
KÄRVE ɟær3ve2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Jer. 9: 22 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er G1R 15: 214 (1543), VDAkt. 1686, nr 74 (1677: Långhalms kierfwer). Anm. Pl. -er kan äv. hänföra sig till sg. KÄRVA); äv. (numera bl. i bet. 2 a) KÄRV ɟær4v, n. ((†) r. l. m. Runeberg 2: 72 (1846: halmkärf)); best. -et; pl. = (Nicander VirgEcl. 46 (1752; i bet. 1), 2NF 22: 726 (1915; i bet. 2 a)); förr äv. KÄRVA, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (BtÅboH I. 1: 13 (1553), Linné Sk. 50 (1751)).
Ordformer
(k(i)er(f)fu- (kj-, -ffv-, -fv-) 1541—1813. kärv 1752—1915. kärv- (ki-, -ffu-, -ffv-, -fv-) 1543 osv. — -a, nom. c. 1635—1872; -a, oblik form 1541—1861. -e, nom. 1541 osv.; -e, oblik form 1621 osv.)
Etymologi
[fsv. kærve; jfr d. kærv, nor. kiærv(e), n., bunt av lövkvistar, isl. kerf, kerfi, n., bunt, knippa; sannol. till ett germ. kerfan, avskära (varav mnt. kerven, t. kerben, feng. ceorfan), o. urspr. om till vinterfoder avskurna (o. hopbuntade) lövkvistar, senare äv.: sädeskärve. Jfr KARVA, v., KORV]
1) om de i samband med mejningen medelst kärvband hopbundna samlingarna av skuren säd, sädeskärve; jfr NEK; äv. om på liknande sätt hopbunden samling av lövkvistar l. halm l. obrutet lin o. d., förr äv. av vass l. säv; äv. ss. måttsord. Migh tychte (i drömmen) wij bundom kerffuar på markenne. 1Mos. 37: 7 (Bib. 1541). Halm .. Fyre kärffuer. G1R 15: 214 (1543). All säden .. ligger (i trakten omkring Lund) på slag et par dagar, förän hon bindes i stora kärfvar med band af samma slag. Linné Sk. 175 (1751). Rör eller Säf at täcka tak, uti kärfvar. PH 6: 4388 (1756). Arenander Lin. 24 (1910). Löfvet placeras horisontalt, kärfve bredvid kärfve. Fatab. 1911, s. 104. Min älskade kaliforniska ljung i stora kärvar. Buergel Goodwin HHögh. 51 (1925). — jfr BOTTEN-, HALM-, HATT-, LIN-, LÖV-, SÄDES-, TIONDE-, VETE-KÄRVE m. fl. — särsk.
a) om sädeskärve som om vintern (särsk. vid julen) uthänges till fåglarna. GHT 1894, nr 300 B, s. 1. Sparvarna skreko kring gårdens nysatta kärve. Fogelqvist Minn. 38 (1930). — jfr JUL-KÄRVE.
b) (förr, i fråga om erläggande av sädestionde) koll., om den mejade säden sådan den stod bunden i kärvar ute på åkern; i uttr. (giva, utgöra, utgå o. d.) i kärven. Menige Allmogen .. (i Skåne) skola gifva Kyrkio-Herden Tertials-Tijonden af all säd, i kiärfven, eller skiäppan. PH 1: 417 (1723). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 52, s. 8.
c) (numera i sht i religiöst spr.) mer l. mindre bildl. Frese VerldslD 174 (1726). Det skal vara mig en .. fägnad, at få .. uptaga några kärfvar af Lärdom, hemtade på den förbudne åkren. GbgMag. 1759, s. 294. Waldenström Österl. 153 (1895). Petri Ouchterlony 158 (1924).
d) i överförd anv., om större knippe l. kvast av ljus l. eld o. d. En våg .. kastar en kärfve af silfverstänk långs hela däcket. Beckman Amer. 1: 8 (1883). Där svepte kärvar av eld och bly / över bloddränkta åkerrenar. Gripenberg StTid. 50 (1928). — jfr ELD-, KUL-, LJUS-, SKROT-KÄRVE m. fl.
2) (†; se dock a, b) i allmännare anv.: knippe, bunt; äv. ss. måttsord. 12 kerffuer widewedier. VinkällRSthm 1585. Helsingius T 7 a (1587). Forsius Fosz 561 (1621; i fråga om pilar). Rå bast, bundit i stora kärfvor, (nedsänkes) på sjöbotten. Linné Sk. 50 (1751). — särsk.
a) (numera bl. i fråga om ä. förh.) om för taktäckning l. belysningsändamål avsedda stickor; äv. ss. måttsord. VRP 7/10 1732. VexiöBl. 1813, nr 25, s. 4. 2NF 22: 726 (1915).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. i fråga om ä. förh.) ss. beteckning för visst antal (i allm. 12 stycken) laxar. Styffe Un. 141 (1867; i fråga om förh. i Värml. 1440). En kärfve lax eller tolf laxar. FoFl. 1907, s. 262 (efter ä. källa).
Ssgr (till 1): A: KÄRV-BAND. jfr BAND, sbst.1 7; särsk.: sträng av sädesstrån l. (i fråga om självbindare) stycke av bindgarn för hopbindning av den mejade säden till kärvar. —
-BINDARE. jfr BINDARE 1 a α. Holmberg 1: 736 (1795). —
-BINDERSKA. jfr BINDERSKA b. —
-BINDNING. —
-LÖV. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i kärvar bundna lövkvistar till foder åt får o. getter. Broman Glys. 3: 240 (c. 1730). SvKulturb. 5—6: 282 (1930). —
-TAL(ET). (kärve- 1664) (tillf.) antal(et) kärvar. Murenius AV 546 (1664; i fråga om lövkärvar).
B (†): KÄRVE-TAL(ET), se A.
Avledn.: KÄRVA, v.2, -ning. (i fackspr.) till 1: binda (säd l. halm o. d.) i kärvar; äv. i p. pf. ss. adj. Kärfvad Råghalm. SD(L) 1894, nr 9, s. 7. Upsala(A) 1926, nr 28, s. 7.

 

Spalt K 3763 band 15, 1939

Webbansvarig