Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NEK ne4k, r. l. f. l. m. (Anm. Hos Fröding Stänk 65 (1896) användes ordet (möjl. gm inflytande från nor.) ss. n. i sg. best. -et); best. -en; pl. -ar (Spegel 234 (1712) osv.) l. neker32 l. 40 (GullbgDomb. 21/3 1645 (: nöker), LMil. 4: 1419 (1710) osv.), ss. måttsord efter räkneord stundom äv. = (LoW (1911)) ((†) -or (möjl. äv. att hänföra till sg. neka, se nedan); pl. best. nekren Ullenius Ro § 71 (1730)); förr äv. NEKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (möjl. äv. att hänföra till sg. nek, SkrGbgJub. 6: 241 (1591), Linné Sk. 319 (1751)).
1) (i vissa trakter) (sädes)kärve; mera tillf. äv. om liten samling l. hög av skuren säd, färdig för hopbindning till en kärve; äv. ss. måttsord, förr stundom utgörande tredjedelen av en kärve; förr möjl. äv. om kärvliknande knippa av vass l. säv. HH XI. 1: 106 (1530; möjl. om knippa av vass l. säv för taktäckning). Anders Esgierss[o]n .. beskyllthe Bencth i Vttby, atth han hade stulidh 7 nekor kornn jffronn honom. SkrGbgJub. 6: 241 (1591). 3 necker skola giöra en kärf(v)a. VDAkt. 1731, nr 106. Själfafläggande skördemaskiner, som aflägga den skurna säden i neker färdiga till bindning. Uppl. 2: 74 (1903). Moberg Sedebetyg 388 (1935). — jfr HALM-, HATT-, HAVRE-, KORN-, LYKT-, SÄDES-, TOPP-NEK m. fl. — särsk. om sädeskärve som om vintern (särsk. vid julen) utsättes till fåglarna; jfr KÄRVE 1 a. AntT 3: 149 (1870). Schiöler Jan. 39 (1928).
2) (†) (sädes)skyl; särsk.: krakskyl, krake (se KRAKE, sbst.4 4). Salander Gårdzf. 109 (1727). Murberg FörslSAOB (1793; om krakskyl). Dalin (1853).
Spalt N 464 band 18, 1947