| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LABET labe4t, sbst. n. o. adj.; ss. sbst. best. (i bet. 3, †) -et (Labetspeel 3 b, 6 b (1684)), ss. adj. oböjl.
a) i uttr. bliva labet, bliva bet, förlora spelet; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr BET, sbst.7 1 a β. Wexionius Vitt. 413 (1681; bildl.). Fåår Iagh godh Kårt, och blifwer Turcken vthi Ungarn Labet, så måste han hereffter om Podolien ännu en gång medh migh spela. Labetspeel B 1 b (1683).
b) i uttr. göra ngn (till) labet, göra ngn bet (se BET, sbst.7 1 d); äv. bildl. Labetspeel E 1 b (1683; bildl.). I förstone hade jag idel medgång (i spel), men der efter gjorde de mig til labet. Weise 1: 41 (1769). Envallsson NSecten 17 (1782; bildl.).
2) (†) ss. oböjl. sbst., i uttr. sätta labet, sätta bet (se BET, sbst.7 2 b); särsk. bildl.: förlora spelet; bli stukad; ge vika. Vnder thenne Konungens Regemente hafwa the Maurer måst strängt sättia Labeth. Brask Pufendorf Hist. 45 (1680). 2Saml. 1: 15 (1701; bildl.). Lind (1749).
3) (förr) ss. sbst., benämning på ett kortspel med trumf där varje deltagare erhöll fem kort o. där den vann som fick minst tre stick l. som i de fall, då ingen spelare fick mera än två resp. ett stick, var den förste som fått detta. Stiernhielm Herc. 153 (1648, 1668). Ekeblad Bref 1: 83 (1651). De flesta aftnar tillbragte .. (Hedvig Eleonora) vid sitt fem kort och trumf, eller Labet, som detta då för tiden brukliga spel kallades. Fryxell Ber. 14: 1 (1846). Heidenstam Karol. 2: 83 (1898). FrFilolFLd 3: 302 (1906). — särsk. (†) bildl.; i uttr. spela labet äv.: förlora spelet. Labetspeel 3 a (1684). Möller (1790, 1807).
Spalt L 4 band 15, 1939