Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAGSÖKA la3g~sø2ka, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. laghsökia; jfr fsv. laghsokn, isl. lǫgsókn; av LAG, sbst.1, o. SÖKA]
jur.
1) (†) föra talan inför rätta, anställa åtal.
a) med avs. på person: stämma (ngn) inför rätta att stå till ansvar för brottslig handling l. försummelse, åtala (ngn). OPetri Tb. 220 (1528; uppl. 1929). Vid sidstl(id)ne Norra Möhres Häradz ting, lagsöktes giffta qvinfolcket Brijta anders dotter för begånget lägersmåhl. VDAkt. 1725, nr 158. Nordström Samh. 2: 93 (1840).
b) med avs. på brott, liden oförrätt l. skada, tvist o. d.: anhängiggöra vid domstol. Derföre må thu nu wijdere lagsökie samme saak in på tinget, och skaffe tich en laglig doom vtöffwer samme Säller. G1R 16: 305 (1544). UpplDomb. 2: 82 (1579).
2) inför laga myndighet framställa krav mot (ngn) på betalning för skuld; numera (i enlighet med utsökningslagen 1877): hos vederbörande exekutiva myndighet (överexekutor) begära utslag varigm gäldenär förpliktas att erlägga betalning för skuld; vanl. med personobj.; stundom äv. med obj. betecknande fordran: utsöka. BoupptSthm 26/4 1669. Lagsöka en för 1000 RD:s skuldfordran. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Den, som utgifvit en löpande skuldsedel, kan lagsökas hos Executor på den ort, der han befinner sig. Schrevelius CivPr. 392 (1853). Smedman Kont. 5: 53 (1883). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: lagsökningshandling. Dalin (1853).
Ssgr (i allm. till 2; jur.): LAGSÖKNINGS-FÖRFARANDE, n. Björling CivR 126 (1907). —
-GILL. om fordran: som lagligen kan göras till föremål för lagsökning. Kvittning av borgenärens fordran mot en gäldenärens lagsökningsgilla motfordran. Minnesskr1734Lag 1: 352 (1934). —
-HANDLING. konkret; jfr HANDLING 10. Sätherberg Dikt. 2: 228 (1846, 1863). —
-KOSTNAD. numera bl. till 2. Den Lagsökningz kostnad och besvär, som igenom hans försummelse blifvit åbrackt. VDAkt. 1784, nr 141; möjl. till LAGSÖKA 1. (Löftesmännen ålades betala) 16 rdr 75 öre i ersättning för lagsökningskostnaden. 1NJA 1874, s. 347. —
-MÅL. Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, Angående Visse omständigheter uti Lagsöknings- och Utmätnings-Mål. (1798; titel). Hernberg Rättsh. 521 (1922). —
-PROCESS. 2NF 5: 370 (1906). Hernberg Rättsh. 520 (1922). —
-VÄG. i uttr. i lagsökningsväg, gm lagsökning. Hernberg Rättsh. 437 (1922). —
-ÅTGÄRD~20 l. ~02. AB 1865, nr 222, s. 3.
Avledn.: LAGSÖKANDE, m.||ig. särsk. (†) till 1: person som anhängiggör en sak vid domstol, kärande; jfr SAK-SÖKANDE. En lag- och rättsökande (frågar) efter en ärlig Domare och Advocat. Oelreich 4 (1755). Hildebrand Isl. 132 (1867). —
LAGSÖKARE. (†) till 1, = LAGSÖKANDE. Serenius (1734, 1757; under prosecutor).

 

Spalt L 119 band 15, 1939

Webbansvarig