| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAPP lap4, sbst.1, m.; äv. (numera bl. i Finl.) LAPPE, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er UppsDP 18/5 1596 (: spå lapperna), Landsm. XVII. 1: 14 (1671)).
1) manlig individ tillhörande ett folk av annan ras än den skandinaviska befolkningen i allmänhet, vilket bebor de nordliga delarna av Sverge o. Norge jämte angränsande delar av Finland o. Ryssland o. varav en stor del idkar renskötsel o. för ett nomadiserande levnadssätt; i pl. om individer av detta folk utan hänsyn till kön; jfr FINNE, sbst.3 3, FJÄLL-MAN, SAME. G1R 3: 306 (1526). The skole .. ransake huru monge Reener huar lappe hafuer. SUFinlH 2: 169 (1605). 2VittAH 35: 250 (1927). — jfr BIRKARLA-, DRIVAR-, FATTIG-, FINN-, FISK-, FISKAR-, FJÄLL-, FLYTT-, FLYTTNINGS-, GRAN-, JÄMTLANDS-, KONUNGS-, NYBYGGAR-, SKOGS-, SOCKEN-, TIGGAR-LAPP m. fl. — särsk.
a) (†) i inskränkt anv., om lapp som för ett nomadiserande levnadssätt, flyttlapp. (Svarandena hade) alle sammans nu mera uptagit Nybygge utom 4 stycken som ännu Lappar voro. HFinLappm. 3: 167 (1759). LfF 1910, s. 241.
b) (†) med tanke på att lapparna i äldre tider ansetts ss. i hög grad trollkunniga. Trolkarlar såsom Lappar och andra slijka. Elimæus MOlofsson B 1 a (1615). Lucidor (SVS) 253 (1672). — jfr SPÅ-LAPP.
2) i ssgr för att angiva att ngt har avseende på det av lapparna bebodda landet, på Lappland; särsk. i fråga om växt l. djur som förekommer i Lappland (jfr LAPP-ARV, -BINKA, -KLOCKA m. fl. nedan under ssgr) l. i fråga om natur- l. slöjdalster o. d. som hämtas från Lappland (jfr LAPP-FISK, -GÄDDA, -HANDSKE, -KÖTT m. fl. nedan under ssgr).
(1) -AVGUD. (†) om gudabild hörande till lapparnas forna hedniska religion. Fornv. 1931, s. 39 (1693). —
(1, 2) -BINDNING. idrott. om visst, urspr. av lapparna användt enkelt slag av skidbindning. HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 17. —
(1) -BOD. visst slags visthusbod använd av lapparna. Vid floden stod en lapbod på en hög stolpe, hög som en hög karl. Linné Skr. 5: 51 (1732). TurÅ 1915, s. 263. —
(2) -BONDE. (numera knappast br.) jordbrukare i Lappland. Gadd Landtsk. 1: 211 (1773). Auerbach (1911). —
(1) -BY. (lapp- 1773 osv. lappe- 1697—1905 (om förh. 1606))
1) (i fackspr.) grupp av lappfamiljer som nomadisera inom ett visst område; det område inom vilket dylik grupp vistas. HC11H 7: 51 (1697). BtRiksdP 1930, 5Huvudtit. s. 400.
2) mera tillfällig, mindre sammanslutning av två l. flera lappfamiljer som för tillfället slagit samman sina hjordar o. sköta dem gemensamt samt hava sina kåtor på samma ställe; äv.: lappläger; ngn gg: nomadiserande lapphushåll. Læstadius 2Journ. 8 (1833). KyrkohÅ 1916, s. 109. —
(1) -BYXOR, pl. (lapp- 1615—1909. lappe- 1615) (†) om höga damasker av renskinn som lapparna begagna vintertiden? KlädkamRSthm 1615 A, s. 15 a. Norrl. 10: 12 (1909). —
(1) -DJÄKNE. (lapp- 1650. lappe- 1650) (†) person som förordnats att meddela själavård åt lapparna; jfr DJÄKNE 1 b. Lundström LPGothus 3: 89 (cit. fr. 1648). KlädkamRSthm 1650 C, s. 151 a. —
(1) -DRÄNG. (lapp- 1696 osv. lappe- 1561—1631)
1) (†) ung man av lapsk stam; jfr DRÄNG 1. KyrkohÅ 1914, s. 422 (1631). Læstadius 1Journ. 201 (1831).
2) lapsk dräng (se d. o. 2) hos en lapp, med huvudsaklig uppgift att vakta renhjordarna. SkinnkamRSthm 1561 D, s. 38. TurHb. 24: 4 (1920). —
(2) -FARARE. (lapp- 1873 osv. lappe- 1913) [jfr fsv. lappafari] hist. birkarl. Düben Lappl. 406 (1873). Grimberg SvFolk. 1: 625 (1913). —
(1) -FINNE, m. (lapp- 1710. lappe- 1552—c. 1660) (†) lapp. G1R 23: 392 (1552). Peringskiöld MonUpl. 257 (1710). —
(2) -FISK. (†) koll.: från Lappland utförd (torkad) fisk. BoupptSthm 1686, s. 79 b, Bil. (1685). —
(1) -FOGDE. (lapp- 1586 osv. lappa- 1543. lappe- 1552—1612) [fsv. lappa foghate] urspr.: ämbetsman som företrädde kronan gentemot lapparna, i sht med avs. på skattens erläggande; numera: ämbetsman som har att vaka över renskötseln o. tillse att härför gällande författningar efterlevas. SkinnkamRSthm 1543, s. 11. BtRStP 1834—35, IV. 1: nr 89, s. 15. TurÅ 1937, s. 242. —
(1) -FOLK(ET). —
(1) -FÖRSAMLING. icke-territoriell församling som endast omfattar lappbefolkning; förr äv.: lappmarksförsamling. Arfwisjerfz Lappförsamblingh. HärnösDP 1662, s. 21. Jämtlands läns fyra lappförsamlingar. Globen 1927, s. 30. —
(2) -GRÄNS. (lapp- 1686. lappe- 1543) (†) om Lapplands gräns. G1R 15: 316 (1543). HFinLappm. 3: 35 (1686). —
(2) -GÄDDA. (lapp- 1659—1736. lappe- 1560—1905 (om förh. 1596)) (förr) särsk. i pl., koll., om gäddor som (i torkat tillstånd) utfördes från Lappland. TullbSthm 1560. Broocman Hush. 2: 5 (1736). —
(1) -HANDEL. (lapp- 1909 osv. lappe- 1599) (i sht i fråga om ä. förh.) handel med lapparna. KlädkamRSthm 1599 A, s. 17 a. Fornv. 1932, s. 100. —
(1, 2) -HANDSKE. (lapp- 1606 osv. lappe- 1613—1676)
2) (i vissa trakter) bildl., om stor snöflinga. Ännu säger man i Norrland, att det snögar Lapphandskar, då snön faller i stora flingor. Læstadius 2Journ. 452 (1833). VetAÅb. 1912, s. 234. —
(1) -HUND. tillhörande en ras av tamhunden som allmänt användes ss. vakthund av lapparna. Nilsson Fauna 1: 239 (1847).
Ssg: lapphunds-valp. —
(1) -HUSHÅLL~02 l. ~20. jfr HUSHÅLL 3. NorrlS 1—6: 113 (1802). Lönnberg Ren. 70 (1909; om förh. 1756). —
(1) -HÅR. gräset Nardus stricta Lin., borstgräs, bockskägg, finnskägg, getskägg. Linné Skr. 5: 91 (1732). Lyttkens Ogräs 88 (1885; fr. Västerb.). —
(1) -HÄTTA. orkidén Cypripedium Calceolus Lin., toffelblomma, guckusko; äv. i pl. Wahlenberg FlSv. 572 (1826; fr. Dalarna). Fries Ordb. 69 (c. 1870; fr. Dalarna). —
(1) -HÖ. om torkade starrarter som användas ss. inlägg i lappskor, skohö, lappskogräs. Engström Lif 132 (1907). Östergren (1931). —
(1) -KAST, n.
1) om visst, av lappar användt grepp vid brottning. Landsm. VII. 5: 25 (1888). ’Lappkast’, då den ene af de kämpande sökte kasta sig ned på marken och slunga den andre öfver sitt hufvud. Modin GTåsjö 295 (1916). NordKult. 24: 18 (1933).
(1) -KATEKET. om vissa, förr av staten anställda ambulerande lärare i Lappland. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 264. Vandringslärare eller s. k. lappkateketer. PT 1908, nr 31 A, s. 3. KyrkohÅ 1916, s. 101. —
(2) -KLOCKA. växten Campanula uniflora Lin., fjällklocka. Nyman VäxtNatH 1: 99 (1867). Dens. FanerogFl. 60 (1873). —
(2) -KLOÄRT~02. växten Oxytropis lapponica (Wg) Gaud.; jfr -SPRÖTA. Krok o. Almquist Fl. 1: 164 (1903). —
(1) -KNIV, sbst.1 (sbst.2 se under LAPP, sbst.3) visst slags kniv begagnad av lapparna. Engström Äfv. 24 (1908). —
(1) -KONA. (lapp- 1673. lappe- 1539—1609) (†) lappkvinna. NorrlS 1—6: 355 (1539). Rig 1934, s. 192 (1673). —
(1) -KONUNG l. (numera bl. i bet. 2) -KUNG, förr äv. -KONG.
1) (tillf.) om härskare över lapparna, som antagits fordom hava förekommit; jfr KONUNG, sbst.1 I 1. Högström Lapm. 235 (1747). Düben Lappl. 312 (1873).
2) (ngt vard.) om rik o. mäktig lapp l. om person som har stort anseende o. inflytande bland lappar; jfr KONUNG, sbst.1 I 4 b. Saxon Härjed. 31 (1894). LfF 1910, s. 243. —
(2) -KORN. (numera knappast br.) sädesslaget Hordeum hexastichum Lin., sexradigt korn, stjärnkorn. Möller Jordbr. 149 (1881). Hellström NorrlJordbr. 349 (1917). —
(1) -KVINNA. lapska. —
(1) -KYRKA. (lapp- 1607 osv. lappe- 1607—1608) avsedd för lappgudstjänst; jfr -KAPELL. HSH 39: 248 (1607). Sandström NatArb. 2: 256 (1910). —
(1) -KÅTA. tält l. hydda använd(t) ss. bostad av lapparna, av olika konstruktion hos nomadiserande o. hos bofasta lappar. PopEtnolSkr. 8: 137 (1695). Linné Bref I. 1: 338 (1733). Sandström NatArb. 2: 165 (1910). —
(1) -KÄRING. (lapp- 1715—1899. lappe- 1602) (numera bl. vard.) KlädkamRSthm 1602 A, s. 48 b. VerdS 82: 46 (1899). —
(1) -LAG, r. l. m. (i fackspr.) lag angående lapparnas rätt till renbete o. d. SvAlm. 1883, s. 36. VerdS 82: 48 (1899). —
-LAND, se d. o. —
(2) -LJUNG. växten Phyllodoce cærulea (Lin.) Bab., blåris, fjälljung. Hartman Fl. 182 (1849). TurÅ 1932, s. 320. —
(2) -LYST. (†) växten Wahlbergella apetala (Lin.) Fr., fjällklätt. Liljeblad Fl. 180 (1792, 1798). —
(2) -LÄDER. (lapp- c. 1650—1901. lappe- 1555 (: Lappelederswaer) —1566) (numera knappast br.) lappsämsk. NorrlS 1—6: 344 (1566). Wiklund LapskSpr. 211 (1901).
(1) -LÄGER. plats där nomadiserande lappar för tillfället vistas; stundom: lappviste. Sthm 1: 441 (1897). Wallquist Doktorn 207 (1935). —
(1) -LÄNSMAN~20 l. ~02. (lapp- 1752 osv. lappe- 1752) (förr) bylänsman (se BY, sbst.2 ssgr). PH 5: 3433 (1752). SFS 1894, nr 61, s. 12. Renbeteskomm. 1907, 2: 252 (om förh. 1741). —
(1) -MAN, m. [fsv. lappa man] (i sht i skriftspr.) manlig individ av den lapska befolkningen, lapp. Jusleen SamlBr. 121 (1743). Jag fattig lappman, / som bor uti Lapplann; / mellan berg och stenar / betar jag mina renar. SvLandsm. V. 5: 48 (1886). GHT 1935, nr 218, s. 6. —
-MARK, se d. o. —
Ssgr: lappmes-bo, n.
-hona.
-par.
-unge.
-ägg. —
(1) -MISSIONÄR. jfr -MISSION; numera bl. om av Svenska missionssällskapet avlönad, i statskyrkans tjänst värkande lekmannapredikant i Lappland. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 97. —
(1, 2) -MUDD. (lapp- 1606 osv. lappe- 1612—1640) päls av renskinn, använd av lappar; förr möjl. äv.: renskinn. HFinLappm. 4: 121 (1606). RedNordM 1928, s. 12.
(1) -MÄSSA, r. l. f. gudstjänst anordnad för lappar. TurHb. 1: 172 (1894). GHT 1936, nr 47, s. 11. —
(2) -MÖJA. växten Ranunculus lapponicus Lin., lappranunkel, lappsmörblomma. Nyman VäxtNatH 1: 263 (1867). —
(1) -ORDNINGSMAN~002 l. ~200. (i fackspr.) av lapparna i lappby (se -BY 1) vald person som har att vaka över att renskötseln bedrives i enlighet med gällande författningar. PT 1905, nr 164, s. 3. SFS 1926, s. 3. —
(1) -PRÄST. (lapp- 1671—1898. lappe- 1641—1905) (i sht förr) präst som har att värka bland lapparna. RP 8: 488 (1641). Lundström LPGothus 3: 87 (1898). NorrlS 1—6: 304 (1905; om förh. 1604). —
(2) -RÖR. gräset Calamagrostis lapponica (Wg) Hn, fjällrör. Nyman VäxtNatH 2: 512 (1868). NormFört. 39 (1932). —
(1) -SEMINARIUM. läroanstalt för utbildande av lärare bland lapparna. Rosenius Himmelstr. 46 (1903). —
(2) -SIK. (lapp- 1568 osv. lappe- 1557) (†) om i Lappland förekommande sik; särsk. koll., om dylik fisk i torkat tillstånd ss. en från Lappland utförd handelsvara. HovförtärSthm 1557 A, s. 108. Cederström Fiskodl. 201 (1857). —
(2) -SJUKA, r. l. f. (ngt vard.) benämning på ett deprimerat sinnestillstånd som ofta utvecklar sig hos vid kulturmiljö vana personer som tvingas att leva i isolering i Norrlands ödebygder l. i arktiska trakter o. d.; äv. bildl. Ymer 1924, s. 2. STSD(A) 1934, nr 193, s. 10 (i fråga om Svalbard). GHT 1938, nr 32, s. 3 (bildl.). —
(2) -SKATA. (†) fågeln Cractes infaustus Lin., lavskrika. Linné Skr. 5: 172 (1732). Schück (1854). —
(1) -SKATT. (lapp- 1606 osv. lappa- 1530. lappe- 1533—1905 (om förh. 1596)) [fsv. lappa skatter] (förr) skatt som t. o. m. 1928 uttogs av lapparna, från 1695 bestämd att utgå i pänningar med visst, för varje lappby bestämt belopp som erlades av lappbyn i dess helhet; jfr -RÄNTA. HH XI. 1: 8 (1530). Hülphers Norrl. V. 3: 33 (1797). BtRiksdP 1928, 1: nr 213, s. 96.
Ssg: lappskatte-land. (i fråga om ä. förh.) om för lapparnas renbete upplåtna områden för vilka skatt erlades. Læstadius 1Journ. 220 (1831). Västerb. 1921, s. 8. —
(2) -SKINN. (lapp- 1559. lappe- 1559—1905) (†) renskinn från Lappland. NorrbHembSkr. 1: 622 (1559). NorrlS 1—6: 335 (1905; om förh. 1558).
(1) -SKO, r. l. m. (lapp- 1590 osv. lappe- 1563—1659) visst slags skodon (näbbsko) som användes av lapparna. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 43. Nordström Luleåkult. 91 (1925).
Ssgr: lappsko-gräs. 1) om torkade starrarter, särsk. arten Carex vesicaria Lin., som användes ss. inlägg i lappskor, skohö. Linné FlLapp. nr 328 (1737). SvUppslB 25: 1139 (1935). 2) växten Aconitum septentrionale Koelle, nordisk stormhatt. Landsm. XVII. 1: 21 (1671). Linné Ungd. 2: 311 (1734).
(1) -SKOLA, r. l. f. (lapp- 1671 osv. lappe- 1637—1640) för undervisning av lappbarn. Thyselius Bidr. 76 (1637). GHT 1938, nr 17, s. 21. —
(1) -SKOTT. (lapp- 1596 osv. lappa- 1689. lappe- 1626) (numera knappast br.) om hastigt påkommen sjukdom (hos människa l. kreatur) tänkt ss. vållad av ett hemligt skott (av ngn trollkunnig lapp); jfr DJÄVULS-, FINN-, TROLL-SKOTT samt GAN, sbst.2 ÄARäfst 163 (1596). SvKulturb. 7—8: 302 (1931; om ä. förh.). —
(2) -SKÄRA, r. l. f. växten Saussurea alpina (Lin.) DC (Serratula alpina Lin.), fjällskära. Hartman Fl. 14 (1849). —
(1) -SLÄDE. (lapp- 1740 osv. lappe- 1690) ackja. Schück VittA 2: 341 (i handl. fr. 1690). Hammar (1936). —
(1, 2) -SLÖJD. slöjd utövad av lappar; äv. konkret, koll., om slöjdföremål tillvärkade av lappar. MeddSlöjdF 1897, 2: 8. HantvB I. 2: 25 (1934; konkret). —
(1) -SOCKEN. (vard.) socken inom vilken (nomadiserande) lappar bo. Stiernman Com. 2: 299 (1640). Elfving Kulturv. 105 (1895). —
Ssgr: lappsparv(s)-bo, n.
-hona.
-ägg, n. —
(2) -SPIRA, r. l. f. växten Pedicularis lapponica Lin., lappstav. Nyman VäxtNatH 1: 178 (1867). TurÅ 1932, s. 320. —
(1) -STAD. område vid kyrka i Lappland där socknens lappallmoge har sina kåtor för kyrko- o. marknadsbesök; äv. (skämts.) om kyrkby i Lappland där relativt stor lappbefolkning finnes l. tidvis samlas. NorrlS 1—6: 305 (1606). DN(A) 1934, nr 216, s. 4. —
(2) -STARR.
-STAV.
(1) -STÖVEL. (lapp- 1601 osv. lappe- c. 1600—1686) jfr -SKO. Bureus Suml. 27 (c. 1600). Högberg Frib. 175 (1910). —
(1) -TILLSYNINGSMAN~0102 l. ~0200. (i fackspr.) lägre tjänsteman med uppgift att biträda lappfogde. SFS 1917, s. 706. TurÅ 1937, s. 244. —
(1) -TIONDE, r., stundom n. (lapp- 1831. lappe- 1553) (förr) erlagd av lapparna. NorrlS 1—6: 303 (1553). Læstadius 1Journ. 6 (1831). —
(1) -TRUMMA, r. l. f. (lapp- 1672 osv. lappe- 1690) etnogr. av de forna lapska schamanerna ss. spådoms- o. exaltationsinstrument begagnad trumma, spåtrumma, trolltrumma. Landsm. XVII. 3: 29 (1672). Fatab. 1936, s. 130. —
(2) -TÅG, r. l. f. (lapp- 1792 osv. lapps- 1745) växten Juncus triglumis Lin. Linné Fl. nr 286 (1745). Krok o. Almqvist Fl. 1: 184 (1888). —
(2) -TÅTEL. gräset Vahlodea atropurpurea (Wg) Fr., fjälltåtel. Krok o. Almquist Fl. 1: 242 (1903). —
Ssgr: lappuggle-bo, n.
-ägg, n. —
(1) -VALL. (i Norrl.) om inhägnad plats där nomadlappar fordom höllo till med sina renar. Læstadius 2Journ. 249 (1833). SkogsvT 1908, s. 333. —
(1) -VANTE.
(2) -VEDEL. växten Phaca frigida Lin.; jfr -VEDLA. Krok o. Almquist Fl. 146 (1893). NormFört. 24 (1932). —
(2) -VIDE. busken Salix lapponum Lin., fjällvide. Alcenius FinlKärlv. 61 (1863). SvUppslB 21: 652 (1934). —
(1) -VISTE. (i Norrl.) plats där nomadiserande lappar mera regelbundet vistas under ngn del av året. Hemberg ObanStig. 33 (1896). Fatab. 1936, s. 131. —
(1) -VÄSENDE(T). särsk. om den gren av den statliga förvaltningen som har att utöva tillsyn över lapparnas renskötsel m. m.; äv. konkret. PH 5: 3433 (1752). Lappar och andra om lappväsendet kunnige personer. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 1. Lappväsendets stuga vid Pjeskejaure. BotN 1926, s. 218. Det s. k. lappväsendet, d. v. s. den med så många ömtåliga faktorer arbetande renskötselförvaltningen. STSD 1937, nr 78, s. 6.
B (†): LAPPA-FOGDE, se A. —
-SKATT, -SKOTT, se A.
C (†): LAPPE-BARN, -BY, -BYXOR, -DJÄKNE, -DRÄNG, -FARARE, -FINNE, -FOGDE, -GRÄNS, -GÄDDA, -HANDEL, -HANDSKE, se A. —
-HUSTRU, se A. —
-KONA, se A. —
-KYRKA, -KÄRING, -LÄDER, -LÄNSMAN, se A. —
-MUDD, -POJKE, -PRÄST, -SIK, -SKATT, -SKINN, -SKO, -SKOLA, -SKOTT, -SLÄDE, -STÖVEL, -TIONDE, -TRUMMA, se A. —
D: LAPPS-TÅG, se A.
LAPPONISERA, v. -ing. [bildat till nylat. lapponicus (se LAPPONISK)] (i skriftspr., föga br.) göra (ngn) till lapp; ombilda (ngt) efter lapskt mönster. Engström Äfv. 90 (1908). —
LAPPONISK, adj. (lapponisk 1682—1741. laponsch 1689) [efter nylat. lapponicus] (†) lapsk. RelCur. 176 (1682). VDAkt. 1741, nr 109. —
LAPSK, LAPSKA, se d. o.
Spalt L 277 band 15, 1939