Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAPSKA lap3ska2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) LAPPERSKA lap3erska2, sbst.2, förr äv. (i bet. 2) LAPPESKA l. LAPPISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(-erska 1672 (i bet. 2)—1919 (i bet. 1, bygdemålsfärgat). -eska 1619 (: Lappesko, oblik form)—1672. -iska 1672. -s(c)ka (-sch-) 1631 (: lapscho, oblik form) osv.)
Etymologi
[avledn. av LAPP, sbst.1, resp. LAPSK]
1) kvinna av lapsk stam, lappkvinna. Landsm. XVII. 7: 16 (c. 1730). Fatab. 1919, s. 33.
2) om det med finskan besläktade språk som talas av den lapska folkstammen, lapska språket. En lijten Sångebook, huruledes Messan skal hållas, läsas, eller siungas på Lappesko. Andreæ (1619; boktitel). SvD(A) 1928, nr 268, s. 12. jfr LULE-, NORSK-, SVENSK-LAPSKA.
Ssg: (2) LAPSK-TALANDE, se LAPSK ssgr.

 

Spalt L 298 band 15, 1939

Webbansvarig