| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIGGARE lig3are2, i bet. 1 m.||ig. l. r., i bet. 2—9 r. l. m., i bet. 10 m.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) liggrar Roswall Skeppsm. 1: 196 (1803)).
Anm. Här tages icke hänsyn till -LIGGARE ss. senare ssgsled i vissa ord som utgöra avledningar av ssgr till LIGGA, t. ex. BI-, EFTER-, INNE-, ÖVER-LIGGARE.
1) (i fackspr., mindre br.) fågel som ruvar ägg; jfr LIGGA 1 a γ. Bland .. (de höns), som äro dåliga ”värpare”, finnas utmärkt goda ”liggare”. Möller Fjäderf. XI (1885). TLandtm. 1900, s. 113.
2) om den undre, stillaliggande stenen i en kvarn, bottensten (se d. o. 1 slutet); motsatt: löpare; jfr LIGGA 1 b. SFS 1847, nr 32, s. 29. Holmström Naturl. 1: 18 (1888).
3) (med prägel av fackspr.) liggande gravsten; jfr LIGGA 1 b. WoJ (1891). Östergren (1931). — jfr GRAV-LIGGARE.
4) byggn. horisontalt anbragt bjälke som sammanbinder uppstående bjälkar, hammarband, lejd (i korsvirkeshus); jfr LIGGA 1 b. Hahr NordeurRenässArkit. 261 (1927). Cornell Gotik. 337 (1935).
5) (förr) tekn. på överskärarsax: det blad som hölls mot klädet; jfr LIGGA 1 b. Dalin (1853). WoJ (1891).
6) (förr) mil. på kask l. hjälm: kam l. liggande plym av tagel l. dyl.; jfr LIGGA 1 b. Westee (1842). SamlFörfArméen 5: 115 (1846). Alm BlVap. 271 (1932).
7) [eg.: bok som ligger framme l. lätt tillgänglig (på en bestämd plats)] i ämbetsvärk, på kontor, i skola o. d.: bok för löpande anteckningar av visst slag (rörande ngt visst) l. för (successiv) registrering av ngt; jfr LIGGA 1 b (ζ). CamCollBr. 10/12 1724, s. 4. I kassahvalfvet förvaras en liggare, i hvilken antecknas allt hvad derstädes blifvit inlagdt eller derifrån uttaget. SFS 1892, nr 32, s. 34. HandInd. 815 (1927). — jfr AMMUNITIONS-, ANMÄRKNINGS-, ARRENDE-, DEPOSITIONS-, HUVUD-, INVENTARIE-, KLASS-, MANTALS-, ORDER-, RÄNTEKAMMAR(E)-, SKRUV-LIGGARE m. fl. — särsk.: besöksbok (på bibliotek, museum, vid utställning o. dyl.). Omkring 70,000 personer .. ha under utställningstiden inskrifvit sina namn i utställningens liggare. VL 1897, nr 242, s. 2.
8) (med prägel av fackspr.) stort fat (med oval tvärsektion) för förvaring av våta varor; jfr LIGGA 1 b (ζ). Osbeck Resa 198 (1751, 1757). VaruhbTulltaxa 1: 235 (1931). — jfr ARRAKS-, VATTEN-, VIN-LIGGARE m. fl.
10) (i fråga om ä. förh.) om person (köpman o. dyl. l. ombud för en sådan) som ngn tid uppehöll sig på en främmande plats för att handla l. göra uppköp; särsk. om person från annat land; jfr LIGGA 10. OPetri Tb. 185 (1527; uppl. 1929). Inge fremmande eller theres liggiare måge förytre eller sällie theres godtz i alnetaal. RA II. 1: 284 (1613). Heckscher SvEkonH 1: 246 (1935; i fråga om förh. 1527).
Spalt L 680 band 16, 1940