| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LILLEN lil3en2, sbst. best., m.
om spädt gossebarn; särsk. om den yngste gossen i en familj. AB 1830, nr 12, s. 3 (bildl. om tidning). Innan lillen hunnit ur kolten. SvTidskr. 1927, s. 116. — särsk. (tillf.) om dvärg. Strindberg TrOtr. 2: 42 (1887, 1890). — Anm. Ordet förekommer ngn gg tillf. i obest. form. En lille i vaggan. Dictonius Stenkol 114 (1927).
Spalt L 758 band 16, 1940