Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOK lω4k, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[förkortad form för LOKOMOTIV, sbst.; jfr ASS, sbst.4, REK m. fl.]
(jfr LOKOMOTIV, sbst. anm.) lokomotiv. Elektriska lok. ST 1897, nr 2858 B, s. 1. 2SJ 2: 445 (1931). — jfr HJÄLP-, MOTOR-, RESERV-, SNÄLLTÅGS-, ÅNG-LOK m. fl. — särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv., omfattande äv. motorvagn. SJFörf. Särtr. 27, s. 3 (1927).
Ssgr (jfr LOKOMOTIV, sbst. ssgr): LOK-AXEL. jfr AXEL, sbst.1 I 1. TT 1880, s. 130. —
-BRÄNSLE. —
-FÖRARE. ST(A) 1899, nr 2915, s. 4. —
-MAN, m. LD 1907, nr 290, s. 3.
Ssg: lokmanna-förbund(et). lokomotivmannaförbund(et). —
-MÄSTARE. PT 1910, nr 248 A, s. 4. —
-PANNA. —
-PERSONAL. —
-PUTSARE. —
-REPARATÖR. —
-SKADA, r. l. f. skada på lokomotiv (inträffande under lokomotivets tjänstgöring). En försening på grund av lokskada drabbade persontåget Katrineholm—Stockholm. SvD(A) 1929, nr 325, s. 9. —
-STALL.

 

Spalt L 1039 band 16, 1941

Webbansvarig