Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUPP lup4, sbst.3, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er (JernkA 1828, 1: 475, Auerbach (1911)) l. -ar (Rinman JärnH 373 (1782), Cannelin (1921)); förr äv. LOPPA, sbst.2, l. LUPPA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
metall. liten järnsmälta som erhålles vid äldre härdsmidesmetoder, t. ex. vid vallonhärdarna; förr äv.: liten smälta erhållen vid det gamla osmundssmidet; förr äv. om råa o. stålartade färskor som stundom erhållas vid vissa smidesmetoder, ävensom om de sulor som samla sig på bottnen i räckhärdar o. vällugnar. Hiärne Berghl. 459 (1687). LfF 1911, s. 133. — jfr JÄRN-, OSMUNDS-, PUDDEL-, RÄCKAR-, STÅL-LUPP.
-JÄRN. (lupp- 1750—1924. loppe- 1537—1935 (om ä. förh.)) [fsv. loppe iärn, y. fsv. loppa iärn] (förr) urspr.: järn som smälts i härdliknande ugnar o. förekom i mindre klumpar, sådana de kommit från härden; sedermera om smältor erhållna av järn som samlats på bottnen av en räckhärd vid smältstyckenas färskning samt uppbrutits därifrån o. färskats. G1R 11: 336 (1537). 2UB 5: 360 (1902). Heckscher SvEkonH 1: 148 (1935; om ä. förh.). —
-SMIDE. (förr) utsmidning av små färskor (lupper). Hammarsmedsordn. 1766, § 12. JernkA 1823, s. 105. —
-STÅL. (†) erhållet gm ofullständig färskning i härd, råstål, smältstål. Ekström PVetA 1750, s. 34. JernkA 1857, s. 183. Auerbach (1911).
-JÄRN, se A.
Spalt L 1208 band 16, 1941