Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MASSIV masi4v, n.; best. -et ((†) = (Mollet Lustg. E 3 b (1651))); pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. massiv, eng. o. fr. massif; till MASSIV, adj. 1]
(i fackspr.) om något som utgör ett massivt, sammanhängande helt. 2 rostugnar äro sammanbyggda till ett massiv. TT 1891, s. 34. — särsk.
a) (†) bärgv. mellanvägg mellan orter i gruva. Wetterdal Grufbr. 236 (1878).
b) (†) terrass. Then store Afsättningen eller Massif är af Tårff. Mollet Lustg. E 3 b (1651).
c) geol. o. geogr. om större, enhetlig bärgmassa; jfr BÄRG-, FJÄLL-, GRANIT-, HORST-, URBÄRGS-MASSIV m. fl.
α) geol. större, sluten, vid jordytan blottad, relativt enhetlig bärgartsmassa av eruptivbärgarter. Holmström Geol. 52 (1877). Högbom Norrl. 36 (1906).
β) geogr. större, relativt slutet bärgområde utan utpräglad längdutsträckning. Fennia VII. 2: 8 (1892). Hagman FysGeogr. 16 (1903).

 

Spalt M 434 band 17, 1943

Webbansvarig