| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MATERIELL mat1eriäl4 l. 01—, adj. -are (i bet. 3). adv. -T.
1) i sht fys. o. filos. motsv. MATERIA 1: som består av l. hänför sig till materia l. ngt som är av rumfyllande natur, fysisk, kroppslig; ofta motsatt: andlig. En materiell kropp, en fysisk kropp. Den materiella världen. Wallerius Åkerbr. 35 (1761). (Materialisterna) tro att .. alle andar äro materielle. De Rogier Euler 2: 2 (1787). Alla psykiska sjukdomssymtom .. motsvaras av materiella förändringar i hjärnan. Wigert PsykSj. 2: 79 (1925). Cassel TeorSocEkon. 36 (1934). — jfr IMMATERIELL. — särsk.
a) [jfr t. materieller punkt, eng. material point] fys. i uttr. materiell punkt, ss. fysikalisk abstraktion utan motsvarighet i värkligheten: kropp av ändlig massa, men med oändligt liten utbredning. Zidbäck (1890). Ekman Mek. 7 (1919).
b) motsv. MATERIAL, sbst. 2, o. MATERIEL 1: som hänför sig till sakvärden l. utrustning l. materiel. En bilsammanstötning inträffade .. med påföljd att diverse materiell skada åstadkoms. Norrskensfl. 1927, nr 162, s. 4. särsk. motsv. MATERIAL, sbst. 2 a, o. MATERIEL 1 a, i fråga om krigsmateriel. Tyska flottan (är) .. i materiell kraft .. underlägsen samtliga i tabellen upptagna staters flottor. IllMilRevy 1898, s. 37.
2) (i fackspr.) i fråga om ord, accent o. d.
a) som är av yttre, sinnlig natur. Betraktas Talutvägarne till sin materiella beskaffenhet, äro de af tvänne slag: Ord, och ords Former. AGSilverstolpe Språkl. 3 (1814). (Accenten) får .. ej alltid vara endast materiell yttre styrka. Bergenson Mus. 47 (1903).
b) (†) för att beteckna ett ord ss. ämnesnamn. Svedelius FrGr. 130 (1814). Materielt Nomen kallas det, som utmärker en större eller mindre massa af någon viss materia. Fryxell SvSpr. 19 (1824). Bjursten SvSpr. 2: 15 (1865).
3) som hänför sig till l. angår människans yttre, fysiska behov l. yttre livsbetingelser l. ekonomiska välfärd l. den praktiska l. tekniska sidan av tillvaron o. d. Posten 1768, s. 119. Vi äre på alla sidor nedsänkte i det materiella. Höijer 2: 299 (c. 1808). Materiell förkofran .. är .. (tidens) lösen. Wallin Rel. 4: 272 (1837). Andlig och materiell kultur. Hahr ArkitH 427 (1902). SvD(A) 1932, nr 163, s. 9.
4) (i fackspr.) i uttr. materiellt arbete, kroppsarbete, arbeta materiellt, utföra kroppsarbete. De materielt arbetande folkklasserna. Järta 2: 478 (1828). Vasenius Samkänsl. 17 (1901).
5) (†) i uttr. det materiella ståndet, om borgare o. bönder; motsatt: det andliga o. det adliga ståndet. Boström Statsl. 33 (1859).
6) (numera föga br.) som nästan blott sysselsätter sig med l. intresserar sig för jordiska o. timliga ting, i sht njutningar; njutningslysten; materialistisk. Fries BotUtfl. 1: 296 (1843). Vänliga och beskedliga förekomma wienarne i allmänhet, men också lättsinniga, materiella och utan intresse för det egentligen egentliga. Wennerberg Bref 2: 80 (1852). Känsla(n) af fattigdom och betryck .. afstängde honom från de i allmänhet starkt materiella kamraterna. Fahlcrantz Kyrkoh. 20 (1907).
7) i sht filos. o. jur. som tillhör l. avser l. överensstämmer med materien l. innehållet (i motsats till formen), real, värklig, saklig, faktisk, substantiell, påtaglig; väsentlig. Materiell bestämning, som anger vad (icke: hurudan) en sak är; realbestämning. Torys säya, att (sekreta utskottets rapport) .. ingen ting materielt innehåller. HSH 10: 179 (1715). Sjelfva det materiella i undervisningen .. betraktas icke som ändamål i sig sjelf. Tegnér (WB) 6: 171 (1828). Att tänkandet till sitt innehåll är sannt, deri består dess s. k. materiella sanning. Rein Log. 4 (1882). Det torde knappast stå i öfverensstämmelse med grunderna för § 9 i 1861 års förordning att anse svensk domstol .. behörig att ingå i materiell pröfning af den mot dansk undersåte instämda talan. Kallenberg CivPr. 1: 359 (1918). — särsk.
a) i uttr. materiell sanning, den värkliga sanningen, i motsats till ngt som på grund av rättsregler hålles för sant. SOU 1926, 33: 5.
b) materiell processledning, domarens värksamhet att få den faktiska rättstvisten klarlagd. Kallenberg CivPr. 2: 198 (1928).
c) [jfr t. materielles recht] i uttr. materiell rätt.
β) inbegreppet av rättsregler som reglera rättigheter o. skyldigheter. Den materiella rätten, i objektiv mening, verkar på en gång såsom lära och såsom makt. Kallenberg CivPr. 1: 1 (1917). Bevisskyldigheten och den materiella rätten. Olivecrona (1930; boktitel).
d) teol. i uttr. materiell ackomodation, jämkning l. anpassning som har avseende på en läras innehåll, positiv ackomodation; motsatt: formell l. negativ ackomodation. 2NF 1: 107 (1903).
Spalt M 495 band 17, 1943