| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MEKANIKER meka4niker, stundom 0302, m.||(ig.); best. -n; pl. =, äv. mekanici meka4nisi resp. 0302; äv. (numera bl. i vissa titlar l. skämts. i bet. 1 b, c) MEKANIKUS meka4nikus, stundom 0302; best. (föga br.) -en; pl. mekanici, ngn gg (skämts.) mekanikusar (NDA(A) 1924, nr 100, s. 9).
1) motsv. MEKANIK 1: person som sysslar med konstruktionen l. förfärdigandet av l. tillsynen över mekaniska inrättningar, maskiner o. d.; i fråga om ä. förh. svårt att skilja från 2. Polhem Invent. 17 (1729). (Gutenberg) var en man med stor begåfning både som tekniker och mekaniker. 2UB 10: 167 (1906). Mekaniker fullt insatt i tillverkningen av elektrisk belysningsarmatur. SvD(A) 1935, nr 222, s. 16. — jfr BÄRGS-, SKEPPS-, ÖVER-MEKANIKER m. fl. — särsk.
a) flygv. fackutbildad person som handhar vården o. skötseln av flygplan (på marken). Jungstedt Flygv. 163 (1925). jfr FLYG-MEKANIKER.
b) (i sht i fråga om ä. förh.) ss. titel för person i statlig l. enskild tjänst som har teknisk uppsyn över företag som för sin drift använder mekaniska hjälpmedel; förr äv. om person som undervisade rörande mekaniska konstruktioner o. dyl. l. ss. yrkestitel för konstruktör, instrumentmakare, innehavare av mekanisk värkstad o. d. Arbin PVetA 1783, s. 31. Mechanicus och Förvalt. af (porfyr-)Verket (i Älvedal), Hr Er. Hagström. SthmStCal. 1793, s. 112. En af mekanikus C. A. Holm i Stockholm uppfunnen press. 2UB 10: 209 (1906). SvStatskal. 1943, s. 581 (vid Strömsholms kanal). jfr BÄRGS-, KAPTEN-MEKANIKUS m. fl. samt INGENJÖR-MEKANIKER.
c) allmännare, om person med kunskap l. händighet i fråga om mekaniska inrättningar o. d. Han var .. versmakare och musikledare vid alla festliga tillfällen, mekanikus och tusenkonstnär. SvD(A) 1930, nr 347, s. 21.
2) motsv. MEKANIK 2: person som studerar l. är hemmastadd (fackman) i mekanik; nästan bl. i fråga om ä. förh. De Rogier Euler 1: 230 (1786). Ptolemaios, Heron och andra grekiska matematici och mekanici. NordT 1928, s. 254.
Spalt M 706 band 17, 1944