| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MEKANIST mek1anis4t l. me1-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
1) (numera föga br.) motsv. MEKANIK 1: mekaniker (se d. o. 1). Linné Bref I. 2: 67 (1746). Hofcal. 1823, s. 128 (vid flottan). Högberg JesuBr. 2: 176 (1915). — jfr KAPTEN-MEKANIST.
2) motsv. MEKANIK 1, 2: person som utbildar sig vid avdelningen för mekanik vid en teknisk läroanstalt; äv. om person som är utexaminerad från dylik avdelning. TT 1894, Allm. s. 115. Yngre mekanister utexaminerade från Kungl. Tekn. Högskolan .. erhålla anställning. SvD(B) 1927, nr 184, s. 1.
3) filos. person som omfattar en mekanistisk världsåskådning. Rydberg Varia 93 (1894). Larsson Spinoza 11 (1931).
Spalt M 710 band 17, 1944