molla | SAOB

Publicerad 1945

MOLLA mol3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. MOLLE, sbst.1, o. MOLL, sbst.3, r. l. m.; pl. -ar.

Ordformer

(moll (måll) 1659—1843. mullar, pl. 1690. molla (målla) 1578 (oblik form), c. 1635 osv. molle (målle) 1538—1831)

Etymologi

[fsv. maalle, molde, m., sv. dial. molla, mold, malda, malla, malle o. d., motsv. fht. malta; av ett germ. mald (i avljudsförh. till MÄLD, MÄLL(A), MÄLLRE), till den ieur. roten mel, krossa, mala (som föreligger i MALA, MJÄLL, adj., MJÖL m. fl.), med syftning på växternas mjöliga blad; jfr MJÖL-GRÄS o. eng. meals om samma växter. Formen molla är eg. oblik form av fsv. maalle, molde]

om vissa växter av familjen Chenopodiaceæ Dumort. (mollväxter). — jfr BLÅ-, DIKES-, DYNG-, FISK-, FLIK-, FRÖ-, GAT-, GRÅ-, GRÖN-, GÅRD-, HAVS-, HUND-, JORD-, KRYP-, LUKT-, RÖD-, SENAPS-, STINK-, SVIN-, TRÄDGÅRDS-, VIT-MOLLA m. fl. — särsk.

a) växt av släktet Atriplex Tourn., i sht arten A. hortense Lin., trädgårdsmolla; äv. koll. VarRerV 58 (1538). Målla och Kattost hämtas .. til grön Kåhl. Palmchron SundhSp. 45 (1642). Hellström NorrlJordbr. 443 (1917).

b) växt av släktet Chenopodium Tourn., i sht arten Ch. album Lin., svinmolla, vitmolla; jfr mjöl-gräs; äv. koll. Franckenius Spec. A 4 b (1659). The Swijn, som öfwer Winteren födes, kan man gifwa Agnar och Mullar. Rålamb 13: 86 (1690). Lagerlöf Troll 2: 76 (1921).