| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MONARKISK monar4kisk l. må- l. mω-, adj.; adv. -T.
som har avseende på l. sammanhänger med l. tillhör monarki l. monarkiskt styrelsesätt; äv. om styrelsesätt; om stat l. land: som styres monarkiskt; förr äv.: som har avseende på envälde. Brask Pufendorf Hist. 24 (1680). Det monarkiska Preussen. PT 1791, nr 25, s. 3. Geijer I. 1: 121 (1818). Norges styrelseform är inskränkt monarkisk. SvAlm. 1889, s. 44. — jfr UNIVERSAL-MONARKISK. — särsk.
a) om person l. samling av personer l. om sinnelag o. d.: som är anhängare av monarkiskt styrelsesätt l. som strävar efter att införa monarkiskt styrelsesätt i ett land; förr äv. i pl. best. i substantivisk anv. Det monarchiska partiet. EP 1792, nr 12, s. 2. HSH 7: 281 (c. 1800: De monarchiska). Ett monarkiskt tänkesätt. 2SAH 17: 175 (1836). Den monarkiska rörelsen i Kina. Andersson Drak. 178 (1926).
b) oeg. o. bildl. Kyrkans styrelse hade .. småningom blifvit monarchisk. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 410 (1835). Det s. k. monarkiska episkopatet (i den ä. kyrkan). SvTeolKv. 1932, s. 386.
Spalt M 1305 band 17, 1945