Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅNDAG mon4~da1g l. 40 l. (vard.) mon4da, sbst.1, r. l. m.; förr äv. MÅNEDAG, r. l. m.; best. -en mon4~da1gen l. 401, äv. 3~20 (jfr Boivie SvSpr. 235 (1820)) l. (vard.) -dan mon4dan; pl. -ar3~20 l. 4~10 l. 401.
Ordformer
(maan- 1535. maane- 1524. man- 1525—1540. mane- 1524. mon- 1523—1677. mo(o)ne- 1525—1532. mån- (-åå-) 1535 osv. måne- SvForns., 1530—1546. månn- 1599. månne- 1545)
Etymologi
[fsv. manadagher; jfr d. mandag, isl. mánadagr, mánudagr, t. montag, eng. monday; efter lat. dies lunæ, eg.: månens dag]
veckans andra dag, första vardagen i veckan, dagen efter söndagen. Måndagen den 15 oktober. Nästa måndag. Måndag i nästa vecka öppnas åter trafiken. Jag reser om l. på måndag l. jag reser måndag, äv. (i Finl.) i måndag. Första måndagen i månaden. Badhuset är stängt alla måndagar. De satte det bröllop på månedag. SvForns. 1: 371. Mondagen nest efft[e]r Erasmj. SthmSkotteb. 3: 222 (1523). Efter then dagen war en måndag, på huilke inga gambla krigzmän wille örliga med sina fiender. Brahe Kr. 37 (c. 1585). Faller Jwledagen på Måndagen, tå blifwer medelmåttigh Winter. Meyerus Alm. 1673, s. 19. Dhet man bryter om söndagen, skal man betala om mondagen. Törning 28 (1677). Långt til Måndan, J raska Bröder. Bellman (BellmS) 1: 216 (c. 1775, 1790; i Fredmans epistel nr 63, ”diktad midt i veckan”). Wägner Norrt. 30 (1908). (†) Att lathe sam[m]e hus åth[er] igen lagligen här vpå rådstugen på 3 måndag[er] (dvs. tre måndagar efter varandra) efther stadzlagen vpbiude. 2SthmTb. 5: 137 (1576). — jfr DYMMEL-, FASTLAGS-, FLÄSK-, GÅNGDAGS-, KÖTT-, LAGTINGS-, PINGST-, PLOG-, PÅSK-MÅNDAG m. fl. — särsk. i vissa uttr.
a) i måndags, sistlidna måndag, i måndags kväll, i måndags morse, på kvällen resp. morgonen sistlidna måndag; förr äv. (i) förleden l. förledne måndags l. i framleden måndags, i måndags. I framledin måndagz. BtFinlH 2: 219 (1588). Jag är sjuk af en halsfluss, sen förleden Måndags. Kellgren (SVS) 6: 291 (1790).
b) (vard.) (jo) om måndag, ss. ironiskt uttr. för tvivel på att ngt kan komma att bli värklighet; ”om morgnarna” (se MORGON 1 b α β’ slutet). NNisse 1895, nr 2, s. 1.
c) blå l. svart måndag, se BLÅ 1 k η resp. SVART; jfr BLÅ-MÅNDAG.
d) fri måndag, se FRI 31 slutet; jfr FRI-MÅNDAG.
e) [utvecklat ur d] (†) hålla måndag, ha frimåndag, ta sig ledigt. Lindfors (1824).
Ssgr: A (†): MÅNDAGES-MORGON, se B.
B: MÅNDAGS-AFTON~20, äv. 1032. UppsDP 4/6 1595. —
-BOKSTAV. (förr) astr. den bokstav varmed måndagen betecknades i den s. k. solcirkeln i den julianska kalendern; jfr söndags-bokstav. Rudbeck Atl. 2: 614 (1689). —
-EFTERMIDDAG~1020, äv. ~1002 l. 103020. —
-FRUKOST. —
-KVÄLL~2, äv. 104. GullbgDomb. 19/7 1649. —
-LÄSARE. (i studentspr.) om student som brukar föresätta sig att börja läsa nästa måndag utan att då förvärkliga denna föresats. SAOL (1900). (De) som kallas måndagsläsare, d. v. s. som säga: ”Måndag i nästa vecka, då börjas det.” Laurin 2Minn. 28 (1930). —
-MIDDAG~20, äv. 1032. —
-MORGON~20, äv. 1032. (-dages- 1587. -dags- 1594 osv.) ofta med tanke på att arbetsveckan då börjar. SkrGbgJub. 6: 52 (1587). Måndagsmorgonens tragedi .. tar sin början. Wägner Norrt. 30 (1908). —
-NUMMER. av tidning. —
-PARAD. (förr) parad som hölls om måndagarna på borggården i Stockholms slott. Crusenstolpe Mor. 6: 113 (1844). 3SAH 11: 137 (1896; om förh. under G. IV A.). —
-ÖL. (förr) om gille som hölls på måndagen efter ett bröllop(?). Bureus Suml. 57 (c. 1600).

 

Spalt M 1831 band 17, 1945

Webbansvarig