Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÅNGLARE moŋ3lare2, m.||ig.; best. -en l. -n; pl. =.
(ngt ålderdomligt) vbalsbst. till MÅNGLA, v.3: person som månglar l. idkar mångleri. Schmedeman Just. 75 (1580). Månglare som medh hwariehanda selliande sigh föda. Gustaf II Adolf 277 (1626). Ingen månglare utbjöd sina frukter eller blommor. Heidenstam End. 48 (1889). Östergren (1932). — jfr AVLATS-, BOK-, DUVO-, FISK-, FRUKT-, GATU-, GRÖNSAKS-, HÄST-, KORV-, KÖTT-, LJUS-, LUMP-, SKRÄP-, VIS-MÅNGLARE m. fl.
-STOL. (†) stol l. bord l. stånd l. skjul där månglare l. månglerska driver sin handel. Swedberg Lefv. 419 (1729). SvTyHlex. (1851). —
Ssgr: mångleri-accis. (förr) avgift som erlades för rättigheten att idka mångleri. Stiernman Com. 4: 354 (1681). (Agardh o.) Ljungberg 4: 331 (1863; om ä. förh.).
-bricka. (förr) bläckbricka som (tjänare hos) månglare l. månglerska vid saluförandet av sina varor skulle bära på högra armen. PH 7: 4971 (1760).
-sedel. (förr) officiellt dokument innehållande tillstånd för ngn att idka mångleri. PH 7: 4971 (1760).
MÅNGLERSKA, f. kvinnlig månglare; jfr mångerska (se många avledn.), mångelska (se mångla, v.3 avledn.). 2SthmTb. 4: 248 (1573). Alla Månglerskor, eller andra, som på Gatorne och i Husen gå omkring, at försälia något. StadgEed. 1687, 2: 4. Siwertz JoDr. 153 (1928). jfr blomster-, bok-, fisk-, frukt-, grön-, grönsaks-, korg-, ris-, vilt-, äppel-månglerska m. fl.
Spalt M 1869 band 17, 1945