| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NJUTA njɯ3ta2, v. -er, njöt njø4t, njöto njø3tω2, njutit njɯ3tit2, njuten njɯ3ten2. vbalsbst. -ANDE; -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
I. få l. ha (ngt) l. dra nytta av (ngt) l. få lustkänslor av (ngt).
1) komma l. vara i besittning av (ngt); uppnå l. få l. erhålla l. mottaga (ngt); äga l. ha l. disponera över (ngt); dra nytta av l. använda (ngt).
a) (numera i sht jur. o. kam.) med avs. på (stadigvarande) förmån l. rättighet av ekonomisk l. juridisk art: få, ha, åtnjuta, dra nytta av, använda; äv. (numera mindre br.) med konkret obj., särsk. betecknande jordområde, boställe o. d.: besitta, inneha, disponera över. G1R 1: 2 (1521). Så at the samma förbe:de arffwedell skola niutha och behålla till ewerdeligha ägha. Rääf Ydre 1: 294 (i handl. fr. 1548). Aff alt Godz Brokijkarne (dvs. tullbetjänterna) beslå, .. skola the niuta en treding. SthmStadsord. 1: 58 (1637). Oafkortat niuta sin Löhn. HovförtärSthm 1686, s. 1509. (Hon) niute full giftorätt i bo hans. GB 3: 9 (Lag 1734). Rättigheten att njuta boställe härleder sig ifrån innehafvande af .. tjenst. Rabenius Kam. § 228 (1825). (I visst fall) njute .. (jordägarna) jordegareandelen hvar inom sitt egovälde. SFS 1884, nr 24, s. 7. Att en (viss) person .. skall ega njuta fjorton dagars stämningstid. Kallenberg CivPr. 2: 329 (1928). (Hon) får .. njuta avkastningen av den avlidnes fasta egendom under sin återstående livstid. UNT(A) 1945, nr 136, s. 4.
b) (†) med personobj.: (få) begagna (ngn) (till hjälp o. d.); anlita (ngn). G1R 1: 102 (1523). Ändoch the platt fatige äre, förmode the siig dog ath niwte wenner och frender ther till, ath the kunne komma löszn wiidh (dvs. komma i besittning av en lösen) tiil 250 marcer. Därs. 13: 117 (1540). — särsk. med obj. betecknande kvinna: ha könsumgänge med, åtnjuta (ngns) gunst. Serenius (1734; under injoy). Han (har) njutit henne. Hagberg Shaksp. 6: 56 (1849; eng. orig.: he hath enjoy’d her). Kullberg Ariosto 3: 152 (1868).
c) (†) med avs. på vapen: använda. Intet kunna wi stort motstånd giöra, om wi icke få niuta wåra huggwärjor emot Hunerna. Peringskiöld Wilk. 480 (1715).
d) (i sht i skriftspr.) med obj. betecknande ngt gynnsamt l. värdefullt l. fördelaktigt (t. ex. fred, lycka, glädje, hälsa, vila o. d.): vara delaktig av, åtnjuta, äga, ha. Njuta sitt otium. OPetri Kr. 309 (c. 1540). Man niuther intet länger fredh, än ens Granne wil. Grubb 504 (1665). Min hemliga oro förtog mig sömnen, så at jag ej njöt någon hvila förrän mot morgonen. Ullman Frök. 32 (1780). Drottning Sofia Magdalena hade under hela sin lefnad njutit en god helsa. Rosenstein 2: 77 (1813). Han fick .. njuta ett .. oafbrutet umgänge med den snillrika .. krets af konstnärer, som (osv.). Atterbom Minnest. 2: 350 (1824). Att njuta en lycklig ålderdom. 2SAH 30: 243 (1857). Jag .. bjöds att njuta hemmets trevnad. Hallström Händ. 10 (1927). Ända fram till 1853 .. njöt Nippon ett nästan obrutet lugn. SvD(B) 1946, nr 56, s. 7. — särsk.
α) i sådana uttr. som njuta frukten av sitt arbete o. d., komma i åtnjutande av lönen för sitt arbete. Niuta fruchten vtaf sitt .. arbete. Swedberg Amer. 82 (1732). Må hon få njuta sina gärningars frukt. Ordspr. 31: 31 (Bib. 1917).
β) (†) i uttr. njuta kyrkogården, (få) ha gravplats på kyrkogården. KyrkohÅ 1915, s. 358 (1620). Rudbeckius Kyrkiost. 23 (c. 1635). Så frampt hon will niuta kyrkiogården, när hon döör. VDAkt. 1670, VisitProt. s. 157.
e) med avs. på behandling, bemötande, vård, skötsel o. d.: åtnjuta; förunnas; erhålla, få; röna; bli föremål för; äv., med obj. betecknande aktning, vördnad, ära o. d.: äga, kunna glädja sig åt; stundom äv. i uttr. njuta aktning osv. av ngn; numera bl. (i sht i skriftspr.) i fråga om sådan behandling osv. som innebär en fördel l. förmån. Swa frampt i vele nyte vor gönst oc nade. G1R 1: 110 (1523). Den begrafningh, som oächta barn niuta pläga. VDP 1665, s. 648. Gör rätt åt alla; och du skall njuta den af ingen. Kellgren 3: 204 (1792). Att Pufendorf i denna strid njöt skydd af den svenska styrelsen. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 54 (1868). På sin gård han njöt respekt. Schönberg Vis. 4: 78 (1900). Han (hade) verkligen njutit pigans gunst där hemma. Moberg Rosell 166 (1932).
f) (†) med avs. på ngt ogynnsamt: drabbas av, råka ut för, bli utsatt för. Then olag (dvs. olaglighet) driffuer han olag niuter. SvOrds. C 5 a (1604). När wij .. någon skada niute. Bullernæsius Lögn. 334 (1619). Att niuta sit wederbörlige och lag lijkmätige straft. SthmStadsord. 1: 198 (1670). Browallius Holbg 85 (1744).
h) (†) med efterföljande att-sats: få l. uppnå den fördelen (att osv.). Skogekär Bärgbo Wen. 32 (c. 1635).
i) (†) med saksubj. (jfr m): få, erhålla. Såsom en Lampa sin Eld förkofrar och lyser i mörkre, / Alt medan hon sin spädsl och näring niuter af Olio; / Så (osv.). Stiernhielm Herc. 484 (1658, 1668). Stoor lijsa wåre Såår af denna Tijdning (dvs. underrättelse) nöte. Dahlstierna (SVS) 121 (1698). — särsk. i uttr. ngt njuter sin effekt l. fullbordan, ngt når sin fullbordan, ngt fullbordas. RP 8: 155 (1640). Om ächtenskapet icke niuter sin fulbordhan. VDAkt. 1694, nr 868.
j) [jfr fsv. thz nöth hon (dvs. det fick hon tack vare) sina ödhmyukt oc wisdom] (†) i uttr. njuta ngn ngt, få ngt av l. tack vare ngn. (Våra arvingar) scola nyuta oss got allt oc icke ont. G1R 1: 267 (1524).
k) (†) övergående i bet.: få räkna sig (ngt) till godo. OPetri PEliæ g 3 a (1527). Salugh är then ofructsama som obesmittat är, .. hon warder thet nyutandes på then tijdhen tå man sielana döma skal. SalWijsh. 3: 13 (öv. 1536).
l) (†) övergående i bet.: bedriva. Oskick, som månge .. emoot Lagen .. niutat och brukat hafwe. Stiernman Com. 1: 690 (1617).
m) (†) i allmännare anv., om landområde: ha (ett så l. så beskaffat klimat o. d.). Österdalarna .. njuta, ehuru nordligare än Westerdalarna, en mildare luft än de. (Forssell o.) Grafström 10 (1827). Dälderna (i östra Grekland) .. njuta ett klimat som icke är blidare än södra Tysklands. Palmblad LbGeogr. 174 (1835).
2) [specialanv. av 1] (†) i förb. med uttr. till godo l. till ondo l. (se d) till allt ont.
a) i uttr. njuta ngn till godo, anlita ngn; jfr 1 b. Att han åter .. (en viss) bonde till godo niuta måtte. BraheBrevväxl. II. 1: 72 (1655).
b) i uttr. njuta ngt till godo l. ondo, ha fördel l. nytta l. glädje l. hjälp resp. nackdel l. besvär l. tråkigheter l. omak av ngt. G1R 1: 192 (1524: til onde). At .. (han) icke .. hafver nutit thetta gifftermålet myckit till godho. LPetri Kr. 31 (1559). Må M(in) B(roder) .. (honom) denne min vitnesbördh heller till gode änn onde niuthe lathe. OxBr. 5: 10 (1612). Så niuta föräldrar sina barns gudzfruchtan och dygd til godo. Swedberg SabbRo 426 (1688, 1710). ObjGästen 1829, nr 14, s. 2. — särsk. i uttr. njuta ngt till godo, med obj. betecknande (brev o. d. innehållande) löfte o. d.: komma i åtnjutande av de fördelar som avses i ngt. Lather Honum niwthe thette mith breff tiil gode. G1R 1: 2 (1521). (De) klagede att de eij hafue nutidt K. M:ttz nådige breff och ordning till godo. NoraskogArk. 5: 142 (1624). Hade ett slijkt Contract med någon utlänning varit giordt, så hade han förmodeligen och med fulla skiäl fådt niuta det til godo. Polhem Invent. 40 (1729). Hedin ÅmVetA 1809, s. 8.
c) [jfr fsv. niuta them at godho, åtnjuta gott av dem] i uttr. njuta ngn (ngt) till godo l. till ondo l. onda, ha ngn att tacka för (ngt) resp. lida ont för ngns skull, få umgälla (ngt) för ngns skull. Jak fructade jak skulle niwthe min fadher mykit tiil onda. G1R 6: 377 (1529). The äro monge (undersåtar) som niwta them (dvs. konungarna) mykit til godhe. OPetri Kr. 62 (c. 1540). Mången fattigh niuter en otacksam Menniskia til onda. Grubb 656 (1665). Han njuter thet sin fader til godo. Lind (1749).
3) (†) få behålla (ngn l. ngt). SvTr. 4: 6 (1521). Kommer du en gångh in j Wermelanndh, om din halls wåre så tiock som enn bremthynna (dvs. bremisk öltunna), då skulle du jchie niytha honnom. SkrGbgJub. 6: 326 (1594). Så skulle the niuta ägorne sin / Och bruka them sigh till godhe. Hund E14 100 (1605). Förfrågades .. om .. (dråparen) kan niuta liffvett. RP 8: 57 (1640). Ty wij bedia; / Gud tilstädia / Längre niuta få wår Far. Runius (SVS) 2: 156 (c. 1700); jfr 5 a. Murberg FörlSAOB (1793).
4) (numera bl. mera tillf., ngt ålderdomligt) med avs. på mat l. dryck: få, få till livs; förtära; intaga. Forsius Fosz 477 (1621). Dhen ena skiuther, den andra niuther. (Dvs.) Dhen ena jagar, dhen andra äther steeken. Grubb 127 (1665). Prins Carls Hund .. skall niuta dageligen .. 5 m(arker) oxkiöt. HovförtärSthm 1695 A, s. 566. Emedan min mage på en lång tid ingen varm spis niutit. Humbla Landcr. 194 (1740). Den sjuke kan icke mer njuta något. Möller (1790). Vi njöto .. förfriskningar af flere slag. Almqvist Parj. 29 (1817). Den, som inte vill kålen supa, bör inte köttet njuta. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hvad kan jag bjuda kusin? — Tackar, jag njuter intet på förmiddagen. Elkan Hall 442 (1899). Östergren (1933).
5) erfara känslor av lust vid upplevandet l. förnimmandet av (ngt); uppleva l. förnimma (ngt) med känslor av lust; dels (numera i sht i vitter stil) i uttr. njuta ngt, dels i uttr. njuta av ngt; äv. abs.; ngn gg med innehållsobj. Kellgren (SVS) 1: 259 (1777). Jag .. njöt naturen, hvilan och läsningen. MoB 2: 210 (1801). Jag .. njöt riktigt af den oändligt vackra aftonen. Geijer Brev 286 (1836). Njuta af tillvaron. Strindberg TrOtr. 2: 58 (1890). Själf njöt jag formliga lustkval vid läsningen af ”En giftblanderskas kärleksäfventyr”. TurÅ 1910, s. 252. (Jag) höll honom för en narr. Jag njöt. Bergman Patr. 78 (1928). — särsk.
a) (†) med personobj.: glädjas åt samvaron med (ngn); vara tillsammans med (ngn). Creutz Vitt. 35 (1761). Kom .. några dar .. (tidigare), att jag får njuta dig litet. MoB 6: 86 (1784). Johansson HomIl. 1: 410 (1846).
b) (†) refl.; eg. (jfr a): glädjas åt (ensamheten med) sig själv; ostört hänge sig åt sig själv l. sina intressen o. d. På gräsets bädd jag skulle hänryckt falla, / Och där i stillhet njuta mig. Älf Skald. 91 (c. 1785). Stagnelius (SVS) 3: 69 (1817). (Han) lemnade .. det offentliga lifvets tummelplats, för att njuta sig sjelf i vettenskapernas sköte. 2SAH 19: 85 (1837).
c) (mera tillf.) i uttr. ha njutit sig mätt på ngt, ha njutit av ngt så mycket att man icke längre sätter värde på det. Blanche Jernbär. 33 (1847). En .. man, .. som redan (vid några och trettio års ålder) nästan njutit sig mätt på lifvet. Dens. Bild 1: 148 (1863).
d) (i sht i vitter stil) i uttr. njuta livet l. sitt liv, ha glädje av livet, glädjas åt livet; äv.: leva ett liv uppfyllt av nöjen. Ack! kan jag lifvet längre njuta, / Då jag ej mer får älska dig? Envallsson Slått. 37 (1787). Wallin Rel. 1: 43 (1813, 1825: ditt .. lif). Vällustingen .. vill njuta lifvet. Dens. 1Pred. 2: 330 (c. 1830). Österlänningen, som njuter livet, latar sig i solskenet och struntar i att fråga och forska. Mjöberg Lb. 475 (1910). Pred. 9: 9 (Bib. 1917).
II. [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) få rum (i ngt), rymmas; äv. i uttr. njuta in i ngt; äv. övergående i bet.: finnas. Wij äghe thz mästa i hwsen nyter. Rondeletius 10 (1614). (För förvaring av biföda på våren) skal man giöra sigh små Hoar, så långa som kunna niuta in i (bi-)Stocken. IErici Colerus 2: 94 (c. 1645). Triewald Konst. 20 (1734). Broocman Hush. 2: 11 (1736).
1) komma i åtnjutande av (ngt), (få) åtnjuta. Att mången ogudachtigh niuter en Gudfruchtigz lycka och wählsignelse åt. Rudbeckius KonReg. 240 (1615). Brenner Dikt. 2: 14 (1730). särsk.
a) i uttr. njuta ngn (l. ngt) ngt åt, få l. erhålla l. komma i åtnjutande av ngt av l. tack vare ngn, ha ngn att tacka för ngt; lida (skada) för ngns skull; i sht i uttr. njuta ngn (l. ngt) gott l. ont åt, få gott l. fördel av l. tack vare ngn (l. ngt), lida ont för ngns (l. ngts) skull; äv. i uttr. njuta ngn ngt åt till godo, ha ngn att tacka för ngt. The .. schula niwtha oss goth aath och icke ondt. G1R 2: 52 (1525). (Helgonen) niwta thet gudh ååt ath the warda hedrat och icke sich sielff. OPetri PEliæ h 1 b (1527). Dens. 2Post. 106 b (1530: til godho). At the Christne skola .. niuta theras lärdom ondt åt. LPetri 3Post. 149 a (1555). BtFinlH 2: 340 (1670).
b) pregnant.
α) åtnjuta gott av (ngn), få hjälp av (ngn). Doch .. nywta och creaturen (dvs. de skapade varelserna) sin scapare ååt. OPetri MenFall I 8 a (1526).
β) (få) lida för (ngns) skull. Att then oskyllige niuter then skyllige ååt. G1R 14: 70 (1542). jfr (med prep.): Deth will iagh edher för sanningh sega, / ått megh så niuter Han deth (dvs. att sitta fängslad). Visb. 1: 459 (c. 1621).
2) bli delaktig av (ngt) l. av (ngts) fördelar. Men är .. (en havande kvinna) laghligha trolofwat, tå må hon niutha så mykit echtenskapet åth, at hon .. (kyrktages) såsom een echta qwinna. Rudbeckius Kyrkiost. 11 (c. 1635).
3) i uttr. njuta ngt åt till godo, få räkna sig ngt till godo. Komma til Christum och warda niwtandes hans pino och dödh och andra hans gerningar ååt til godho. OPetri MenFall E 4 a (1526). —
NJUTBAR, adj.
1) (numera bl. med mer l. mindre klar anslutning till 2) till I 4, om föda o. d.: som (med god smak) kan förtäras; ätbar; smaklig. Berndtson (1880). (Taporkköttet) har en något tranig smak, men är fullt njutbart. Bergman Kamtch. 51 (1923). särsk. (föga br.) bot. i utvidgad anv., om växters näringsämnen: som kan tillgodogöras; användbar. Samtiden 1873, s. 148. Mycken njutbar fosforsyra (i jorden) antydes af de flesta vilda vickerarter. HandtvLBl. 1905, s. 58.
2) till I 5: som man kan njuta av; som man kan finna nöje l. behag i; äv. allmännare: som man (utan större svårighet l. möda) kan tillgodogöra sig. (Kyrkoherde L.) är genom denna beska min mindre njutbar för en mängd folk. Törneros Brev 1: 353 (1826; uppl. 1925). Att .. (satirer) äro fullt njutbara först då, när man förstår alla hänsyftningarna. 2SAH 50: 166 (1874). Att göra forskningens resultat njutbara för en större publik. FoU 16: 1 (1903). Bergman JoH 71 (1926).
NJUTLIG, adj. (njutel- 1792 (: onjutelig)—1805. njutl- 1809—1876) (†)
Spalt N 589 band 18, 1947