| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NÅGORLUNDA nå3gor~lun2da, äv. -ωr-, förr äv. NÅGRALUNDA l. NÅGRALUND l. NÅGORLUND, adv. o. adj. oböjl.
I. adv.
1) (†) på något (ett eller annat) sätt; äv. emfatiskt: på överhuvud något sätt. At han skall inghen fatighen eller rikan nogralunda förderffua aa liiff. G1R 1: 30 (1521). Den som murmurerar och giör oliud i Kyrkian, när Gudztiensten hålles, skall böta 6 öre: förhindrar han predikan någorlunda, böte 3 Marck. Schmedeman Just. 31 (1554). Styyr mitt kött och blodh, at thet migh icke öfwerwinner, så at iagh någorlunde handler emoot tin helga Budhord. Carl IX Cat. Aa 1 a (1604). Af them (dvs. ”menskio-munn och penna”) hon (dvs. sanningen) kraft och pris eij tigger någorlund. Runius (SVS) 2: 105 (1712).
2) (numera bl. i Finl., föga br.) i någon mån, i viss mån, något; ganska (mycket). Schroderus Sleid. 22 (1610). (Då) thet Theologiske Facultetet (i Wittenberg) begynte någorlunda twifla, om .. (Samuel Huber) vthi Läran war rättsinnigh. Schroderus Os. III. 2: 334 (1635). Taket är någorlunda gammalt. VDAkt. 1708, nr 372. Det var någorlunda lång väg till fiskstället. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 43 (1886). jfr Bergroth FinlSv. 262 (1917).
3) för att angiva graden av ngt ss. tillräckligt stor för att kunna passera l. accepteras: något så när, skapligt, hjälpligt. Ändoch wij nw alleredo tilförenne haffue een sådana Swensk Postillo ther medh man sigh någhralunda behielpa måtte, så är (osv.). LPetri 1Post. Förspr. 7 a (1555). Att han må .. medh någre godz udi Pernows län betänktt blifve, dermedh han sigh, sin fattige hustro och barn må någorlunda underhålle kune. OxBr. 5: 315 (1625). Et någorlunda skäligt pris. PH 5: 3205 (1752). Jag förstod någorlunda deras (dvs. arabernas) språk. Björn Besynn. 15 (1792). De juridiska studierna skötte jag någorlunda bra. De Geer Minn. 1: 52 (1892). En smedja af timmer under tak af bräder, i någorlunda försvarligt skick. PT 1905, nr 40 B, s. 1.
II. (ngt vard.) adj., motsv. I 3: som förefinnes i icke alltför liten grad; som icke står alltför lågt l. är alltför obetydlig l. ringa; som kan passera l. gå an. War tå god wäderlek och någorlunda medwind. Peringskiöld Hkr. 1: 356 (1697; isl. orig.: Var þa litit veþur i bagstötri). I början, så länge de penningar varade, hvilka jag med mig fört, var mit tilstånd någorlunda. Ullman GrefvHänd. 104 (1782). För att komma till någorlunda klarhet. Fröding Brev 220 (1894). Fastän vägen ännu var obanad, gick det framåt med någorlunda fart, sedan hästen var utvilad. Lagerlöf Mårb. 133 (1922).
Spalt N 980 band 18, 1947